Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min sjungande mor. Av Amelie Posse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan mötte hon den första stora kärleken. Min far var inte
som hon en sprudlande konstnärssjäl, utan en praktiskt
verksam mänska, duglig och energisk. Hans soliga och generösa
natur spridde glädje var han drog fram. Han dyrkade henne, och
trots att de var så stora kontraster blev deras äktenskap
sällsynt lyckligt och harmoniskt. Betecknande är dock att det
dröjde flera år innan hon på nytt tog upp sången. Det som
för henne hade varit så tragiskt allvar, föreföll henne omöjligt
att idka »blot til Lyst». Men i längden kunde hon ändå inte
tiga, då skulle hon kvävts — så småningom fylldes vårt vackra
hem vid Öresund med hennes besjälade sång. Den blev det
andliga klimat, i vilket jag och mina bröder växte upp.
Om det krävdes av mig att beskriva, hur min mor framstod
i sin vardagsgärning, så skulle jag inte kunna göra det, helt
simpelt därför att det aldrig blev någon vardag omkring henne!
Vilket emellertid inte hindrar att hon fullgjorde sin uppgift
både som hustru och moder med hängivenhet och djup
ansvarskänsla. I det förtroendefyllda och förstående sätt, på vilket hon
följde och omärkligt ledde sina barns utveckling, visade hon sig
vara betydligt före sin samtid. Hon trodde mindre på
förmaningar och förbud än på inverkan av miljön och av den anda
som rådde i hemmet. Och hon lärde oss att hålla oss till
väsentligheter och att inte fästa oss vid ytliga och fåfängliga ting...
För min far var och förblev hon ett högre väsen, som inte
fick besudlas och nedtyngas av världsliga omsorger — det var
nu hans sätt att visa sin kärlek. Men det gjorde att hon stod
där fullkomligt oförberedd och värnlös, när han rycktes bort
och vi rätt länge hade det ganska smått och bekymmersamt —
i synnerhet jämfört med vad han hade vant henne vid.
Sedan hon efter de första och svåraste sorgeårens förlamning
började resa sig upp igen, lyckades hon emellertid med
hjältemodiga ansträngningar hålla i hop det hela. Trots sin absoluta
oerfarenhet och föga praktiska läggning förvärvade hon med
tiden en aktningsvärd förmåga att göra det mesta möjliga av
det minsta möjliga. Men någon vidare färdighet i husliga ting
lyckades hon just aldrig uppnå.
Jag har på annat ställe medtagit en liten ögonblicksbild av
227-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
