Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min sjungande mor. Av Amelie Posse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, som tyckts mig ganska belysande för den sidan av
hennes natur. Där beskrives hur jag en gång fann mamma bekymrad
sitta framför köksspisen, skrudad i ett stort förkläde. Vår
kokerska hade blivit efterskickad till sin moders dödsbädd,
och just då hade en kalvstek kommit neddimpande från våra
släktingar på landet. Med den tidens primitiva
källarförhållan-den vågade mamma inte förvara den i ostekt tillstånd. Så nu
satt hon där med ugnen halvöppen, hjälplöst och oförtrutet
ösande steken. På ena sidan låg Hagdahls tjocka kokbok på
en pall — uppslagen vid rubriken »kalvstek» — och på den
andra hade hon Frödings nyutkomna dikter. Då hon såg sig
ertappad på bar gärning, lönade det sig ju inte att hon förläget
sökte dölja den senare. Hon urskuldade sig rodnande med att
»man måste ju ha något för själen också ...»
Och så beklagade hon sig över att köttet såg så besynnerligt
och bleksiktigt ut — det ville liksom inte bli stekt. Jag hade på
den tiden heller inga som helst insikter i matlagningens ädla
konst eller något intresse därför — det vaknade först längre
fram i livet. Men mitt sunda bondförstånd sade mig dock så
pass, att ville man ha en stek brynt, så var det nog mer
ändamålsenligt att först och främst stänga ugnsluckan.
Mamma suckade resignerat att det hade hon nog också
försökt, men i Hagdahl stod det uttryckligen att eländet skulle
»ofta ösas». Och var luckan stängd, kunde man ju varken höra
eller lukta vad som försiggick där innanför — då var det farligt
lätt att glömma av alltsammans. »I synnerhet med så underbara
dikter», tillade mamma med så drömmande och samtidigt
skamsen min, att jag skrattande måste ta henne i famn. Så körde jag
iväg henne med Frödings bok och placerade mig vid spisen med
Hagdahl — för första men ingalunda sista gången i mitt liv!
Det nya hemmet i Lund blev så småningom inte endast
ett älskat tillhåll för oss barn i skolåldern och för besökande
gamla vänner, utan med tiden kom det också att bli ett
livfyllt centrum för musik och över huvud taget för kulturella
intressen. Även om den materiella välfägnaden under dessa första
magra år var skäligen anspråkslös, var den alltid så vackert
framdukad och bordsamtalen så stimulerande, att de som åtnju-
228-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
