Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min sjungande mor. Av Amelie Posse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fysiskt var hon alltid bräcklig. Så gott som hela hennes liv
var en ständig stoisk kamp mot lidande och sjukdom. Desto
märkvärdigare är det, att det intryck hon omedelbart gav och
det minne hon efterlämnade var så övervägande ljust och
strålande segerrikt.
När hennes varma stämma med åren tystnade,
ackumulerades sångens själiska innehåll inom henne. Allt det som förut
hade låtit den flöda över fann då andra och nya uttryck. Så
småningom kom hela hennes väsensverkan att bli så stark, att
den var lika eldande och inspirerande som sången ditintills
hade varit. Hennes andre make är den som bäst kan vittna om
den saken. I samlivet med honom vidgades och fördjupades
hennes redan så rika ande. Han hade skapat ett idylliskt
lant-hem åt henne, där hon under stilla kontemplation levde i
intim kontakt med naturen, lyckligt pysslande med sin lilla
trädgård — när väderleken och hälsan så tillät.
De sista åren av sitt liv höll plågorna henne för det mesta
bunden vid sängen. Men hon ville aldrig ge tappt och definitivt
betrakta sig som sjukling, förvisad till sovrummet i övre
våningen. Hennes man, som aldrig tröttnade på att finna utvägar,
satte då små gummihjul under hennes bädd, och så kunde hon
köras omkring därnere bland de andra — från biblioteket till
den stora öppna spisen i hallen — hemmets härd och
medelpunkt. Helst låg hon dock i sitt kära musikrum — nära flygeln,
där man ibland kunde komma och spela för henne. Därifrån
hade hon genom de stora glasdörrarna mot söder utsikten fri
över den fruktträdsplanterade sluttningen ned mot Malmsjön och
över de vida skogsåsarna på dess motsatta sida. Det var nog
också därinne hon och hennes make gemensamt upplevde den
mäktiga rytm av död och förnyelse, som skulle komma att lägga
grunden till hans filosofiska livsverk.
De få besökare hon den tiden orkade ta emot hade en känsla
av att beträda helig mark, när de kom in till henne. Det var
som om något av den underfyllda evigheten redan hade
förverkligats — den som hon under hela sitt liv med så visionär
förvissning hade förkunnat i sin sång.
230-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
