Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Muna. Av Janne Romson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUNA
av
Janne Romson
»Muna i Finngard» — Mor i Finngården — föddes i maj 1837
och dog i sin födelsegård strax efter storkrigets utbrott 1914.
Vi ansågo det som en lycka, att hon slapp bli medveten om den
stora världskatastrofen.
I Mora församlingsbok heter hon Rombo Anna Andersdotter.
Namnet Finn Anna bar hon efter gården och sin farmor,
Rom-bo (äldre form Rumbo) efter sin far. Segt ha gårdsnamnen
bibehållit sig. De gåvo ofta namn åt de inflyttade. Så skedde, när
Far kom till gården. Han hette Frost och kallade sig Rombo,
men i bybornas mun blev hans namn bara Finn Anders. Munas
farmors farfarsfar hette Finn Lars Matsson, född 1676. Ett
finn-hushåll antecknades i Östnor 1641.
Muna var äldst bland fyra syskon, av vilka de tre andra dogo
i späd ålder. När morfar dog år 1851, blev det bara en 39-årig
änka och en 14-årig flicka kvar i gården.
Finngården var efter ortens förhållanden stor och ingalunda
lättskött. Visserligen var storskiftet färdigt sedan ett par år
tillbaka. Men fäbosystemet spelade alltjämt en ingripande roll.
Avkastningen av ägorna vid hembyn räckte ej till för kreaturen.
Under halva året vistades man i fäbodarna, dels i »hemfäboden»
vår och höst, dels i »långfäboden» (den långt bort belägna
fäboden) under sommaren, dit man på sista vägsträckan klövjade
barn och utrustning på hästryggen ända inpå 1860-talet. Till
långfäboden vände man också tillbaka på senhösten, och där
blev man kvar över jul — jag anför ett intressant vittnesbörd
239-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
