Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »En boksynt människa.» Av Birgit Ramström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekman sin stora glädje under de stilla perioderna av sitt liv.
Knappt en dag gick utan att hon skrev brev, oftast många.
Hennes korrespondens med två högt begåvade kvinnor,
friherrinnan Henriette Coyet på Torup och fröken Augustine
Ehrensvärd på Tosterup, räckte genom många decennier ända till
hennes död.
Det skulle ha varit naturligt om Hedda Ekman, med sin
fantasi och sin lätthet att forma sina tankar i brev och i
samtal, själv hade sysselsatt sig med författarskap. Helt kunde
hon icke avhålla sig därifrån. Hennes hjärna, ehuru objektiv och
klar, var dock mera absorberande än kreerande. Emellertid
skrev hon för sin trängre familjekrets »Familjen Johan Ekmans
krönika» i tre tjocka delar, illustrerad med egna kamerabilder,
och utgav även från Norstedts förlag »Anteckningar om
släkterna Richert och Netzel», däri inbegripande sina båda kusiner
och vänner Harald Hjärne och Ivar Afzelius.
Redan år 1894 blev min mor en skicklig amatörfotograf och som
sådan en av landets första. I familjens segelbåt gjorde hon
färder utmed bohuslänska kusten och besökte de olika
fisklägena där man tog in om natten. Inga hotell funnos, men fiskarne
togo välvilligt emot resande. Min mors stora, klumpiga
stativkamera på spretande ben roade dem, och de hjälpte henne på
allt sätt med hennes fotografering. Rader av spillångor,
upphängda på tork framför fiskarbodarna, bränningarna som slogo
mot kala klippor, pampiga och trevliga fiskargubbar
förevigades med konstnärlig uppfattning. På senare år fotograferade hon
med en spegelreflexkamera även blommor, frukter och fjärilar,
och tack vare hennes nit äga vi också en familjekrönika i bild.
Hedda Ekman gick bort i januari 1929, efter en kort men svår
sjukdom. I sin dödsruna över henne skrev professor Torgny
Segerstedt:
»Född Richert hade fru Ekman ärvt mycket av denna släkts
rika begåvning. Det var icke den svaga hälsan allena, som
förklarar hennes förkärlek för umgängeisen med böcker. Hon var
en verkligt boksynt människa. Särskilt inom den historiska
litteraturens område ägde hon en högst ovanlig beläsenhet.–
Hon hörde till de tysta timmarnas folk. De ha sin värld för sig.»
238-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
