Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Muna. Av Janne Romson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tnan genom breven en rätt klar bild av både yttre och inre
förhållanden, som ligga utom ens egen erfarenhet.
Muna skrev inte gärna. Det är betecknande, att när hon första
gången skulle skriva till Far, anlitade hon andra, mer
skrivkun-niga personer. Men Far ville, att hon skulle skriva själv, och
så måste hon däran, trots bristerna i skolunderbyggr.aden.
Konsten att skriva hade på 1850-talet icke biivit var allmogekvinnas
egendom. Mormor, som levde till 1889, fick nöja sig med att
teckna sitt bomärke inuti namnet, som skrevs av andra.
Breven bekräfta, vad makarnas liv vittnade om: att deras
bärande livsgrund var en stark religiös tro. De hade gripits av
den religiösa väckelse, vars främsta namn var Rosenius. »Allt
av nåd, jag behöver ej själv bära på bördan.» Intet under, att de
voro flitiga deltagare i de stora missionsmöten, som vid
midsommar höllos i Mora kyrka, liksom i andaktsstunder, som i
byarna höllos av kringresande kolportörer, sådana som Präst Olov
från Malung och Grav Olov från Älvdalen. Barnen skulle ock
följa med, liksom de skulle vara närvarande vid de rätt långa
läsningarna av predikningar i hemmet söndagsaftnar — det
skedde nog många gånger icke utan en stilla opposition från
de ungas sida.
En talande bild från julfirandet anno 1873, mitt födelseår,
bevarar jag genom ett brev från min Far.
Under årens lopp hade han fått allmänna uppdrag. Detta
år hade han blivit kyrkvärd, och kyrkvärdskapet, som bland
annat innebar skyldighet att tända ljusen i kyrkan på
julmorgonen, hindrade honom att söka upp sin familj -— maka och
fem barn utom tjänare — som efter vanligheten befann sig i
långfäboden Kansbol. Så satte han sig ned och skrev sitt
julbrev. Det innehöll i huvudsak följande.
Gärna hade jag velat vara med Eder, men jag måste vara på
den bestämda platsen. Nu har jag jämte flera andra våra
vänner ordnat några paket såsom julgåvor att mottagas vid skenet
av julgranen. När Ni jubilerat över dessa julgåvor, så
kommen ihåg den större julgåvan, vars åminnelse nu firas ... Vore
ej det barnet fött, förtappat bleve då allt kött. ..
Vi finna det helt naturligt, att man firade jul med gran och
242-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
