Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min glada mor. Av Ellen Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tittade i skvallerspegeln. När Cesar blev sjuk, sydde
mamma ett prydligt bandkantat täcke åt honom, och när min far den
dag Cesar kloroformerats, kom hem med bakelser och
berättade nyheten, grät hon bittert. Liksom den generationens kvinnor
i allmänhet hade hon lätt till skratt och lika lätt till tårar.
Men se, där kommer vår rödbrusige kusk Eriksson
sprängande in genom porten med de två hästarna, Primus och Frej,
framför flakvagnen med fyllda säckar. Erikssons passion — utom
öl, förstås! — var att köra fort. När ett par hästar låg som
remmar utmed Storgatan, sade folk leende till varandra: »Rydelius
hästar!» och många var de tior, som min far fick betala i böter
för »olovlig framfart». Denne kusk hade för resten en viktig roll
i julfirandet: det var han, som väckte min far och mor vid
tretiden natten mellan juldagen och annandag jul med
»annandags-glöggen». Den varma drycken var upphälld i en vacker
silverbägare med Gustav III:s bild i botten — jag har den ännu kvar.
Eriksson drack glögg tillsammans med familjen med en tjock
limpskiva och en bastant ostbit som tilltugg, och sedan lade sig
samtliga att sova igen. Denna egendomliga sed hade min far
medfört från sin fars, knekten Fälts, hem i Östra Ryd.
Den livsbejakande värdinnan i detta köpmanshus hette som
flicka Anna Ström. Hon var dotter till en inspektor i Skönberga
utanför Söderköping och var född 1859. Som helt ung kom hon
till Norrköping och fick plats i en tapisseriaffär, eftersom hon
var mycket skicklig i broderier. I denna stad råkade hon snart
Axel Rydelius, som då var biträde i en diversehandel. När han
blev »sin egen», gifte de sig, och min mor, som hittills endast
sytt skrivunderlägg och valt silkesdockor till löpare och
spjällband, fick nu dryga arbetsdagar. Enligt tidens sed
hade biträdena i affären maten hos »patron». Hon fick ibland ge
en handräckning i butiken, och jag minns hur roligt det var, när
hon och jag packade upp porslin och glas ur stora lårar ute på
gården. Dessutom var det rydeliusska hemmet ovanligt gästfritt;
bönder och andra affärsbekanta blev oupphörligt bjudna upp
att äta frukost eller middag i våningen ovanför butiken.
Min mor var en mycket skicklig husmor. Hon hade alltid,
även då det var bråttom, ett strålande humör, och det lyste av
249-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
