Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »En andlig kraftkälla.» Av Gustav Sundelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vis alltid gammal i barnens ögon och hennes jämnåriga
desslikes.
Min barndoms julaftnar har jag även i ljust och tacksamt
minne. Hur mor kunde orka med att tänka på alla människor den
dagen, kan jag inte fatta. Det var barnrika, fattiga familjer,
mycket fattigare än vi själva, som skulle begåvas med julpaket. Dem
fick vi syskon dela ut. Så var det lagandet av den traditionella
julaftonsmiddagen, som alltid åts i köket med »dopp i grytan»,
alla sorters julmat, »mormors medvurst» och sandbakelser ej att
förglömma och oftast med många julgäster. Alltid
återkommande julaftonsgäster voro grannarna i våningen ovanpå, professor
och fru Martin, samt en gammal fröken och f. d. pianolärarinna,
som efter middagen och före julklappsutdelningen av min mor
ombads att spela och sjunga alla de 16 verserna av psalmen 63.
Vid den tända julgranen läste mor julevangeliet och en kortare
julbetraktelse, varefter vi sex fingo läsa upp var sin julsång, som
vi lärt oss utantill. Och härpå följde nötknäppning och
julklappsutdelning. Aldrig kunde vi barn förstå hur mor kunde få
pengarna att räcka till så många julklappar för var och en av oss!
Min barndoms jular var underbara upplevelser, som jag
gjorde allt för att få uppleva även sedan jag kommit ut i livet och
fått ett eget hem. Tack vare min hustrus hänsynsfullhet och min
egen själviska hänsynslöshet kom jag att följa uteslutande min
mors ritual för julfirandet och det i alla avseenden, utom att jag
på den tiden ej kunde läsa julevangeliet eller någon
julbetraktelse. Men så fick jag inte heller uppleva det som gjorde min
barndoms jular till vad de varit för mig. Först numera känner
jag igen jularna från morshemmet i julfirandet i mitt eget hem.
Men så kan jag också nu i likhet med mor med glädje läsa
julevangeliet och med de mina tacka Gud för att han sänt oss sin
son Jesus Kristus, vår Frälsare.
Som gymnasist och ung student var jag livsbejakare,
oppositionell och politiskt radikal, lärare på Folkets Hus i Uppsala
samt svuren fiende till såväl de statskyrkligas som jag tyckte
passiva och konventionella söndagskristendom som de
frikyrkligas dietkristendom med förbud för just sådant som jag
menade gav livet innehåll och färgglädje. Men fördenskull var jag ing-
17 — Min mor
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
