Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »En andlig kraftkälla.» Av Gustav Sundelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gudsförnekare, och hur skulle jag för resten kunna vara det
med en sådan mor som jag hade.
Mors liv var för mig ett klart bevis för Guds existens. Det
var för mig uppenbart, att hon hörde till dem, för vilka Gud
blivit en levande realitet. I mors kristendom fanns det ej plats för
osund sentimentalitet, negativ kritik och livsförnekelse. Hon
hade en sund och frisk livssyn, var öppen och generöst utgivande
till sitt väsen och utrustad med en stor portion humor. Det stora
lugnet i hennes väsen, som tillsammans med hennes nästan
allomfattande moderlighet gav ro åt så många oroliga själar, var en
tillgång också för mig. Allt detta gjorde att jag kände kontakt,
gemenskap och förunderlig trygghet i mors sällskap och i
vetskapen om att hon fanns till. Och den tryggheten hade jag med
mig även när jag lämnade det kära morshemmet för att ta mig
fram på egen hand. Men så gjorde sig också mor påmint med
sina regelbundna, fina, innehållsrika och varmt personliga brev,
för att nu inte tala om hennes dagliga förböner, av vilka jag
visste mig alltid vara innesluten och — förföljd.
Mor var en helgjuten personlighet, utrustad med ett
synnerligen rörligt intellekt. Hennes väsen utstrålade godhet. Och
levande var hon mer än de flesta. Ja, jag kunde lika gärna säga:
hon ä r mer levande än de flesta, ty så känner jag det den dag
som idag är. För mig är hon ej borta, och jag brukar också
småprata med henne esomoftast.
Mors människointresse, hjälpsamhet och hjärtevärme var
enastående, syntes det mig. Hon räckte till för allt och alla, och
ändock var det som om hennes hjärta klappade bara för den
som hade förmånen att få sitta på tu man hand med henne. Hon
hade en barnslig, fast gudsförtröstan, som aldrig svek henne
och som bar henne igenom livets alla sorger och besvärligheter.
Men hon gjorde också vad hon kunde för att hålla lampan
brinnande. Hon höll regelbundet sin stilla stund och morgonbön.
Hon försummade ej aftonbönen, och hon läste dagligen i bibeln
både morgnar och kvällar. Hon var flitig kyrkobesökare och
trogen gäst vid nattvardsbordet. Allt detta gjorde att hon var
en andlig kraftkälla ej endast för oss barn utan också för mån-
258-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
