Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Som skuggor och ljusglimtar.» Av Ebba Theorin-Kolare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"SOM SKUGGOR OCH LJUSGLIMTAR"
av
Ebba Theorin-Kolare
Var det rätt av min mor att lämna mig?
På den tiden skulle man inte kunnat tänka sig en sådan fråga.
Visst var jag liten, och jag behövde henne. Men rätt? Hon
rycktes bort helt enkelt.
Med moderna tänkesätt kan vi råka in på mer inkrånglade
banor. Hon var bara 38 år, när hon dog, och ändå tillhörde hon
en livskraftig släkt. Och den sjukdom, som tog hennes liv,
räknar vi nu för tiden knappt med: det var visst en lätt
gulsot. Ja, och så skulle hon få ännu ett barn, till de många
andra. Om det var så, att hon innerst ville gå ifrån mig? Mig
och de andra för all del; men jag var bara två år och behövde
henne bäst.
Men min far då? Jag tror inte han behövde henne, och i det
låg hennes sorg. Hon hade en gång lyckats få — nej, trotsat sig
till — det som hennes hjärta åtrådde hetast i världen. Och så
visade det sig inte vara något värt; hjärtat hade bara tagit fel,
och detta i något så viktigt och heligt. Hon blev allt mer religiös.
Var det underligt, om hennes hjärta strävade mot en värld,
där det inte kunde gäckas?
Jag har inte så mycket som en brevlapp kvar av min mor,
inte ett föremål och inte ett enda minne. Jo, jag har verkligen ett
par rader skrivna av hennes hand. De står på baksidan av ett
porträtt. »Till min käre älskade Gottfrid, till minne av en
outsägligt vacker juni.» Hon var då i 20-årsåldern, och hon ser
själv ut som en juniblomma, inte så het som blommorna blir
261-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
