Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Som skuggor och ljusglimtar.» Av Ebba Theorin-Kolare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre fram på sommaren, men mild, ljuv, besjälad av hemlig
livskraft. Jag kan rent av tänka mig hennes doft av äng och
sy-rén. Men vad hände denna juni? Säkert upplevde hon aldrig
mer en så lycklig månad. Men den finns ändå, därför att den var
»så outsägligt skön», och jag finns, låt vara att det är ett faktum
av begränsat intresse — begränsat av mitt eget skinn. Jag är
resultatet av inte bara hennes hjärtas misstag, utan också av
hennes skönhetslängtan, hennes skönhetsrus i juni.
Det är en sällsam månad, juni, det har jag alltid tyckt, sen
jag såg de orden på porträttet. Själva juninatten kommer med
gåvor: blommor som är drömmar och drömmar som bär frukt.
Jag har som sagt inget minne av min mor, och ingen,
ingenting har gjort henne levande för mig. Ändå tvingas jag att i
mitt eget liv förverkliga en bild av henne. Hur blir här
sammanhanget? Inte kan jag nog förklara det. Gissningar blir det bara,
som skuggor och ljusglimtar en juninatt.
Hon var romantiker. Hennes bästa väninna, som också var
hennes släkting, berättade en gång litet om henne. Hon var
yngsta dotter till en godsägare, storodlare och duktig man i allt, Ivar
Lyttkens hette han. Till honom kom min far som lantbrukselev.
Jag kan inte förstå, att han någonsin har sett bra ut — meri
det där betyder ju så lite. Hennes hjärta såg honom på sitt sätt.
Hennes bröder avrådde från partiet. Som Lundastudent hade
han festat, och vad kunde det betyda, att han hade bytt om
yrke? För henne betydde det himmelens eget budskap och
ingripande. När hennes far sade nej, försökte hon ta gift. Då gav
fadern med sig — och hur kunde man också motstå en så
blomlik ung kvinna (jo, hennes man kunde det — sedan).
Så stod då bröllopet, det köptes egen gård. Nu skulle det
alltså börja, det hon drömt sig i juni: ett rikt samliv, också i tankar
och ord. Men orden blev så besynnerligt fadda. Han sade några
kärlekssaker, han sade dem en gång till och ännu en gång, men
sedan — berusningen i dem var borta, man lyssnade efter ett
»och sedan». Hon försökte själv skapa sig ett sedan. Visst
måste hon ha längtat till sin barndoms herrgård med stora lummiga
parker och skogar omkring. Och de höga rummen, den
tankeeggande atmosfären omkring fadern. En gång när mannen var
262-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
