Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dorothea — »Guds gåva». Av Samuel Thysell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som »vaktpojke». Den vakne och begåvade gossen fick
emellertid redan vid femton års ålder plats som biträdande lärare,
tills han år 1867 vann inträde vid seminariet i Lund. När han
förlovade sig, hade han kort förut tillträtt en plats som förste
lärare vid Råby räddningsinstitut för gossar nära Lund. Av
dessa notiser framgår, att far tidigt fick pröva på livets allvar
i för hans ålder mycket krävande uppgifter.
Framför mig ligger en dagbok, som far begynte skriva på
hösten 1871. Dorothea skymtar ofta i dagboksanteckningarna. Hon
hade nu flyttat med familjen Wåhlin till Malmö, där Wåhlin
blivit rektor vid allm. läroverket. Ibland känner sig Johannes
inspirerad av sin kärlek till Dorothea att skriva verser i
dagboken. Här följer några från en dag 1872, då han just besökt sin
Dorothea i Malmö:
Far tog gärna reda på vad ett namn betydde. Och att
Dorothea betyder »Guds gåva» blev för honom livet igenom
symboliskt för vad han genom henne fått.
På våren 1872 stod bröllopet. Den 18-åriga bruden trädde in
i ett äktenskap, där hon från början på grund av makens tjänst
ställdes inför uppgifter, som inte voro lätta. Tjänsten vid
pojk-hemmet — föregångare till de nutida skyddshemmen — var
tidvis ytterligt besvärlig på grund av klientelets beskaffenhet.
Efter några år blev far lärare i Lomma, och 1880 tillträdde han en
förenad folkskollärare- och kantorstjänst i Häglinge, beläget i
Frisk och sund i denna stund.
God och skön. Det är mitt rön.
From och kär. Det sanning är.
Snäll och vis. Gud vare pris!
Trogen, fast. Det aldrig brast.
Orden få. En dygd också.
Vänlig, mild. Se hennes bild!
Arbetsam. Det träder fram.
Sedesam. Man snart förnam.
Hurtig, rask. Ej någon pjask.
Tålig, nöjd. Till Herren böjd.
Och mycket mer, som Gud väl ser.
»Guds gåva» är mig mycket kär.
275-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
