Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rika gåvor väl förvaltade. Av E. G. Wersäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på ort och ställe ändra vanor var inte så lätt. Far begärde av
bl. a. denna anledning förflyttning till Västerås. Där drog man
in på representationsstaten.
Alen på sitt ideella arbete prutade mor inte av. Och sitt
musikliv utvecklade hon på en mera fast basis genom att med några
andra musikamatörer bilda ett kammarmusikkapell med
regelbundna övningar, där hon var den ständige pianisten och
ledaren under sjutton års tid. Och det var tack vare hennes
initiativ och medverkan, som nödig ekonomisk grund åstadkoms för
framförandet av Schumanns oratorium »Paradiset och Perin»
med fulla körer och orkester i Västerås domkyrka, ett vidlyftigt
företag lett av dåvarande domkyrkoorganisten lektor Josef Lind,
med sångare och musici mobiliserade från staden och hela länet,
Det var för henne en svår missräkning, att ingen av oss äldre barn
visade tillräcklig musikalisk begåvning för att kunna deltaga i
hennes musikliv. Unison sång med mor vid pianot var det
enda hon lyckades få oss till, men det skedde i stället med
verklig fröjd och gamman.
Att dagligen hålla morgon- och aftonbön med »hela huset»,
efter mönster från hennes barndom, var givetvis ej möjligt
under skolterminerna. Under ferierna däremot började dagen
alltid med gemensam morgonbön och avslutades med aftonbön.
Året runt lästes predikan varje söndag, då vi ej gingo i kyrkan.
Jag minns att dessa allvarliga, långa utläggningar ur tunga
pos-tillor voro absolut onjutbara för barn. I den mån vi med åren
blevo mera talföra, knorrades mer eller mindre högljutt, inte minst
över att söndagsförmiddagen blev fördärvad ur
friluftssyn-punkt. Någon mildring kom till stånd, men den gamla seden
bibehölls.
Religionen var mors stora kraftkälla och stöd, musiklivet
hennes vederkvickelse, de officiella plikterna hennes allmänna
arbetsuppgift, men hennes strävan för oss barn hennes allt
överskuggande egentliga intresse. Hon släppte inte oss äldre, trots
nytillkommande små, och hon hade stor förmåga att bibehålla vårt
förtroende, även när vi blivit gymnasister och måna om vår
värdighet. Tilliten delades i stor utsträckning av våra
klasskamrater. Mor var exempelvis självskriven pianist i våra dansklub-
284-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
