Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Följt mig, fast Du gått.» Av Ivar Widéen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"FÖLJT MIG, FAST DU GÅTT"
av
Ivar Widéen
I ämnet Min mor har varje son något att säga — må det vara
honom förlåtet, om han prövande griper pennan.
Min mor Anna Lovisa föddes i Svinhults församling, Ydre
härad, Östergötlands län, år 1847, enda barnet till organisten
och folkskolläraren Joh. Rydell och hans hustru Anna Carin
Samuelsdotter. Hon var alltså fem år gammal, då morfar 1852
tillträdde organist- och folkskollärarebefattningen i Bellö
församling, Jönköpings län. I denna natursköna nejd växte hon
upp och ingick vid 24 års ålder äktenskap med sin jämnårige
trolovade Karl Gustaf Widéen, som 1872 blev organist och
folkskollärare i Järsnäs församling, Jönköpings län, där deras
barn Ivar, Frithiof och Linnéa växte upp.
Mina hågkomster och intryck av min mor äro starka, trots att
hon lämnade oss redan vid 38 års ålder, då jag var 14 år
gammal. Att hon blev förmedlaren av mitt första möte med musiken
är ej att undra på. Det var en gång i min allra tidigaste
barndom. Jag satt i en liten kammare en kväll på min moders knä.
Månen lyste drömlikt in och skuggade fönsterkarmarna på
golvtiljorna. Det var så tyst och stilla omkring oss. Då sjöng mor:
»När månen vandrar på fästet blå och tittar in genom
rutan — — —». En sällsam, oförklarlig stämning och lyckokänsla
grep mig, starkare kanske än den senare i lyckliga ögonblick
givit sig till känna. Detta var första gången jag upplevde
musiken — den okonstlade folkvisan, som klingat och ännu klingar
»så lyckosam och tröstelig, så milder i den ensliga borgen».
295-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
