Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pontus Wikners maka. Av Ernst Wikner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledde emellertid till min mors plötsliga död. I maj 1910 lämnade
hon det jordiska.
En god människa gick ur tiden, älskad och vördad; en god
människa, som aldrig gjort något väsen av sig själv, men som
utfört ett storverk i det tysta. I en tid, då man kan vara frestad
att ge upp, kan det vara skäl att erinra sig, att i Sverige ett otal
kvinnor verkat på samma sätt som min mor. De ha, kan man
säga, gått bort »namnlösa», men de leva ännu i återverkan av
det goda de uträttat. Jag kommer härvid att tänka på några ord
av den store författaren Hans Ruin: »Det är just det gåtfulla
med det goda: det verkar mest, när det minst synes verka, dess
egentligaste verkningsform är vara, saktmodigt och
kärleksfullt vara.»
Det har sagts, att det är vetenskapen, som för kulturlivet
framåt. En större sanning är den, att det är viljan till det goda, som
i djupare mening för världen framåt. Det är den makten, som
bär frälsningen inom sig.
Jag vill sluta med följande rader:
Till minnet av min moder
Din kärlek är det vackraste, som jorden gav.
Den lyst min väg ut över land och hav.
Och for jag stundom vill på dunkla strömmar,
du bar hugsvalelse till mig i mina drömmar.
Det är så länge sedan du försvann,
men bättre vän än du jag aldrig fann.
Och reser man åt andra ärestoder,
din ära blev att vara älskad moder.
Det högsta, som jag känt och skattat, det är du.
Och är’ vi skilda åt en tid ännu,
jag längtar att få viska ljuvt ditt namn
och vila ut invid min moders famn.
314-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
