Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pontus Wikners maka. Av Ernst Wikner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råde: »O, stackars, stackars människa, som kunnat handla så
illa!»
På min mors tid var högläsning i hemmet en rätt vanlig
företeelse. När vi barn voro små, läste min mor ofta högt för oss ur
bl. a. Topelius och Runebergs Fänrik Ståls sägner. Ett livligt
minne har jag av hur det blev högtid i hemmet, när Snoilskys
dikter lästes. Inledningssången till Italienska bilder med sin
enastående ungdomliga friskhet och sin betagande rytm lyste
upp med sin strålglans även i vårt hem. Sannolikt är det från
den tiden jag för min del bevarar en »obotlig och outrotlig»
kärlek till Snoilskys skaldekonst.
Från Kristianiatiden erinrar jag mig hur min mor —-
omväxlande med min far — tidtals läste Fältskärns berättelser högt i
familjen. Min far yttrade därvid en gån g: »Ja, se när Ida får
välja ut den vackraste gestalten i berättelsen och sedan tillämpa
karaktäriseringen på mig, då är hon belåten!» Min mor hade
stor talang att läsa högt och gjorde det så, att åhörarna med
lätthet och med växande intresse kunde följa framställningen. En
sådan högläsning är också en konst.
Ända upp i gymnasiets högsta klasser kunde min mor hjälpa
oss söner med läxorna i levande språk. I den helpension, där
hon gick som barn, leddes undervisningen häri av infödda
lärarinnor, något som gjorde, att min mor hade förvärvat en
icke obetydlig kunskap i tyska, franska och engelska. Hon
hade också som ung under en flerårig verksamhet som
guvernant fått både vana och skicklighet att undervisa. Jag minns
exempelvis, hur hon på ett sommarlov lärde min bror, som
skulle byta »linje» i skolan, en två års kurs i engelska.
Undervisning både roade och låg för henne.
De sista åren av sin levnad besvärades min mor av dålig syn.
Åkomman fortskred — det förelåg en tumör, som tryckte på
synnervskorsningen — utan att kunna hejdas och ledde
slutligen till fullständig blindhet. Min mor fann dock mycken tröst i
religionen och bar sitt lidande med stort tålamod.
Trotjänarinnan Elisabeth Adolfson visade också min mor all omtanke och
en rörande hjälpsamhet under hennes långa lidande. Tumören
313-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
