Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Hela stadens vän.» Av Ebba Viotti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter de stora skånska slotten och gårdarna, där det överallt fanns
släkt och vänner. Till och med »lilla Sessan» (Carl XV :s
dotter, Lovisa) kunde man få besöka på Bäckaskog eller vara med
om hennes sista barnbal på kungl. Slottet i Stockholm och svänga
om med småprinsarna (kung Gustaf och hans bröder).
Kärare lekkamrater fanns det emellertid hemma på Silfåkra.
Det var gåsatösen Bengta, fårapågen Anders, Jöns Jeppson
och många fler bland folkets barn. Det var också om det enkla,
friska lantlivet där med den älskade och beundrade, barnkäre
fadern i centrum, som min mor helst berättade. Bättre än att
sitta instängd i täckvagn var att sätta av på någon av
ölänning-arna. Bättre än att spatsera i park i nättelduksklänning med
rysch och volanger och i guldskinnskor var att i enkla
bomullsklänningar klättra, klänga och hoppa vid de gymnastikredskap,
som fanns uppsatta på gården för barnens räkning.
»Ekor-renet», som min mor kallades av Johanna i köket, var i ständig
rörelse. Hon sprang hellre än hon gick. Men ibland gällde
det att hålla sig stilla. Barnens franska bonne efterträddes av
en guvernant, som i åtta år var deras undervisare och
uppfostrare och så länge hon levde deras kära vän. Hon var varmt
religiös. Min mor skriver, att hon var »en föregångsmänniska i
allt, som nu rör sig på det kristligt sociala området». Hon kom
att betyda ofantligt mycket för min mors hela livsinställning.
Även ungdomstiden stod för min mor i ljus. Från det hon
fyllt 15 år fick hon sitt hem på Linköpings slott, där min
morfar blivit landshövding. Också under denna tid ser jag henne
för mig, tack vare vad hon själv eller andra berättat. Hon
snarare flyger fram än går genom de långa slottskorridorerna,
hon följer sin far på hans ridturer utåt landet, hon ritar och
målar, hon sitter, ivrig med sitt handarbete, och lyssnar till sin
fars högläsning, hon firar triumfer, då hon uppträder i
»societets-spektakel», arrangerade av hennes mor, som i umgängeslivet
sökte få in en fläkt av sin ungdoms — Geijers, Atterboms och
Malla Silfverstolpes — Uppsala, och graciös och eterisk dansar
hon »som en älva», kringsvärmad av beundrande balkavaljerer.
Flera vintrar tillbringade hon någon månad i Stockholm, där
hon var med om hovbaler och ett vimmel av societetstillställ-
317-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
