Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realist och romantiker. Av Anders Ångström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hålla serenad i den ljusa vårnatten, funno ofta flitens lampa
ännu tänd, då de första tonerna sökte sig upp till fönstret i
Gamla Kemikum.
Jag tänkte på allt detta, då jag tog avsked på kvällen. Och
tankarna fortsatte att arbeta med samma ämne, under det att
jag i en nästan tom järnvägskupé åkte hem till Stockholm,
medan snötäckta granar i den månljusa decembernatten susade
förbi.
Barndomshemmet i Gamla Kemikum! Vad det låg vackert
däruppe i parken med höga granar och björkar på ena sidan och
utsikten över den vida Uppsalaslätten åt den andra.
Högläsningen på kvällarna i det s. k. arbetsrummet, då min mor läste
Inge-manns historiska romaner för oss, Dickens, Felix Dahn,
Heidenstam och Selma Lagerlöf, men kanske mest Dickens. Hon läste
mycket väl, och hon tyckte om att göra det. Vid sjutiden på
kvällen hette det ofta: »Kan ni edra läxor»? »O, ja då!» ljögo
vi ofta för att få övergå till David Copperfield eller Robert
Bruce. Jag tror att mammas högläsning hade en god del av
skulden till ett och annat underbetyg, medan vi gingo i
småklasserna, trots att hon ofta gav oss en effektiv hjälp med läxorna. Nu
efteråt börjar jag inse att vi inte blott ur nöjets synvinkel vunno
mycket mer än vi förlorade. När jag nu läser Chestertons
geniala biografi över Charles Dickens, förstår jag vad det är som
gjorde min mammas uppfattning så kongenial med hans. Det var
den starka motviljan mot allt förtryck, den starka känslan av
människovärdet, oberoende av yttre ställning, och den varma
humorn, som lyste upp även de mänskliga svagheterna med ett
skimmer av julbjudning. Allt detta tilltalade henne, och hon
meddelade det till oss genom David Copperfield, Martin
Chuzz-lewit, Nicholas Nickleby, Två städer o. s. v. Det var det äkta
demokratiska sinnet, det som reagerar mot despotism och
översitteri, och jag tror vi alla syskon fingo del av det på ett sätt,
som gör att det icke kan utplånas. — Jungfrurna voro med på
dessa högläsningskvällar, och jag minns hur det gräts och
snyftades, då Nigel Bruce i »Robert Bruce» tog avsked av sin
trolovade kvällen för sin avrättning. Även Robert Bruce var ju en
rebell mot förtrycket i dess mera politiska form.
328-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
