Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realist och romantiker. Av Anders Ångström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med detta i bästa mening demokratiska sinne följde hos min
mor en stark känsla för vad som var skäligt och billigt i
samvaron mellan människor. Vad hon ville ha bort var det
sinnelag som många år senare kom till uttryck i min fyraårige sons
utrop till sin syster vid tvisten om en tårta: »Var rättvis, Brit,
var rättvis, jag skall ha den största biten.»
Vi förde inte ett stort hus, ty min far var sjuklig och
behövde arbetsro för allt det intensiva arbete, åt vilket han långa tider
gav sig helt. Men jag minns min mor som en charmant värdinna,
ofta konverserande utländska gäster var och en på hans språk.
Min far, som var professor i fysik, var en lång tid ordförande i
den fysiska nobelkommittén, och i samband med Nobelfesterna
hade vi i regel någon middag för en eller flera nobelpristagare och
deras fruar, med vilka föräldrarna därvid knöto varaktiga
vänskapsband, såsom med makarna Curie, Lorentz samt Lörd och
Lady Raileigh. Jag minns särskilt en middag ordnad i all hast
för de båda nobelpristagarna Marconi och Braun, vilka för
övrigt tyckte hjärtligt illa om varandra och efter middagen
dvaldes i skilda rum. Ung och ofördärvad som jag var anförtrodde
jag mitt ogillande av deras jalousi åt professor Allvar Gullstrand,
som satt vid min sida i närheten av bordsändan. »Vänta, skall
du få se, när du blir gammal blir du likadan», sade han med sitt
charmerande leende, som var sarkastiskt och vemodigt på en
gång. Min mor samtalade med Braun på flytande tyska och med
Marconi på nästan lika flytande italienska. Själv var jag halvt
bedövad av närvaron vid min sida av Marconis svägerska, en
miss 0’Brien, dotter till en irländsk biskop och enligt min
dåvarande uppfattning det skönaste jag sett. Hennes kavaljer på
andra sidan, löjtnant Thor Thörnblad, som ägnade henne en
intensiv uppvaktning, betraktade jag med samma ögon, med
vilka Marconi betraktade Braun.
Sedan sin ungdom uppehöll min mor en nära
vänskapsförbindelse med flera framstående kulturpersonligheter såsom Harald
Hjärne och Ivar Afzelius. Under senare år voro Hjalmar och
Agnes Hammarskjöld hennes nära vänner. Familjerna Otto
Pettersson, August Hammar och Johan von Bahr, min farbror
och faster Gustaf och Anna Lundquist och deras måg och dot-
329-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
