Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realist och romantiker. Av Anders Ångström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, sedermera biskop Einar Billing och min kusin Gerda,
hörde till våra nära vänner. Som barn uppskattade vi mycket
jul-bjudningarna hos Lundquists, där vi funno ett stort nöje i att
hänga i flätorna på våra vackra, några år äldre kusiner. Jag har
det intrycket att min mor betraktade detta glädjeämne med en
viss tolerans, i den uppfattningen att varje ålder har sitt
speciella sätt att uppvakta det andra könet.
Men min mor rörde sig lika hemvant även i andra kretsar.
Den första större bjudning vi hade efter min fars död i mars 1910
var för universitetets samtliga vaktmästare, med vilka min
mamma ofta hade långa och ingående samtal, då de kommo med
handlingar, som cirkulerade »per capsulam» eller av andra skäl
skulle överbringas. Hon fördes till bordet av
akademivaktmästaren Larsson, för övrigt fader till långt senare
generaldirektören Sam Larsson, och till höger hade hon den lille fryntlige
Sandberg, han som satte en ära i att stå orörlig som en bildstod
under Sophokles staty i Aulan vid installationer och
promo-tioner, vid vilka han fungerade som pedell. Dessa mäns
plikttrohet var efter min mors sinne. Det var en stor förmån att få tjäna
ett så lysande och ärorikt universitet. Själv hade hon varit en
ovärderlig hjälp åt min far, bl. a. genom sin sakkunniga översättning
av många av hans arbeten till franska. Hon talade ofta om vilken
kulturhärd Uppsala varit. Dess stora minnen, särskilt Rudbeck
och framförallt Geijer, ägnade hon en nästan svärmisk dyrkan.
Och här, liksom i uppskattningen och kärleken till de båda
framstående naturvetenskapliga kultursläkter, med vilka hon var
bunden med familjeband, kan man kanske säga, att hennes eljest
så sunda och klara balanssinne med åren något svek henne.
Hennes kärlek gjorde henne icke blind för fel, men den lät henne se
förtjänsterna i en kanske väl förstorad skala.
Hon var i många avseenden en realist och samtidigt i ganska
hög grad en romantiker.
330-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
