Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
blifvit Sveriges inbyggare gifven, att utan Kongl. Maj:ts
särskilta tillåtelse flytta ur riket. Man kände ännu högst litet
till förhållandena i det vestra Amerika, dit utvandringen från
andra Europeiska länder, synnerligast från Tyskland, dock
en längre tid egt rum, och man betraktade i allmänhet vårt
företag såsom någonting högst underligt Jag kan
visserligen icke heller neka att med våra högst ringa tillgångar,
och med vår obetydliga kännedom om det land, dit vi
gingo att söka ett hem, företaget syntes mig sjelf mången
gång i allvarsammare ögonblick vådligt Jag stod ej mera
ensam med förhoppningar, som, om de slogo fel, skulle
förvandlas i en bitter ånger och kanske låta mig med hela
mitt återstående lifs lugn och lycka plikta för ett
ungdom-ligtäöfverdåd. Med mig och med mitt eget öde var nu genom
ett neligt och oupplösligt band förenad en ung, älskad
qvinna, som i sin allt uppoffrande kärlek tycktes förnimma
liksom en högre röst sägande till henne: "Gack utur ditt
fädernesland, och ifrån din slägt, och ifrån din faders hus, uti
ett land, som jag dig visa vill/’ För min skull stod hon
beredd, att lemna allt, som lifvet i hennes tidigare år gjort
kärt och dyrbart. Jag älskade henne väl med hjertats hela
värma; men skulle min kärlek ensam vara nog, att bereda
hennes sällhet under de säkra mödor och försakelser, hvilka
hon med mig gick att möta? Späd och svag,som hon
tycktes vara, skulle hon hafva krafter att uthärda ett
nybyggarelifs alla besvärligheter? Skulle jag lyckas, om ej att med
förvärfvade rikedomar slutligen bereda henne en sorgfri
lefnadsställning, dock så vidt i mina bemödanden krönas med
framgång, att jag kunde ifrån vår blifvande boning utestänga
nöd och tryckande bekymmer? Skulle våra blifvande öden
aldrig bringa en ångrens, en saknadens tår i det öga, som
nu med mod och förtröstan såg upp till Gud och mig för
glädje och sällhet här i lifvet? Mitt lif hade hittills varit
mycket en lättsinnig lefnadsglad ynglings; men jag erinrar
mig ännu, huru dessa tankar, dessa frågor, som jag darrande
gjorde mig sjelf, väckte inom mig, väl ej de första, men
ack, de dock ofta glömda och kanske aldrig förr så
innerliga och uppriktiga böner till Honom, från hvilken all hjelp
kommer. Kännande detta, erfor jag allaredan så en
välsignelse af den förening som i Hans namn blifvit knuten och
hämtade äfven deraf ett lugnare och derjemte förtröstans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
