Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
fullare hopp om, att denna välsignelse ock härefter icke
skulle uteblifva, och gick så att i Herrans händer befalla
min möda och min väg.
Det var den 11 Maj 1841. Förberedelserna till resan
voro redan vidtagna. Fjorton dagar af smekmånaden hade
tilländagått, hvarje dag under afskedsbjudningar till än den
ene än den andre af de talrika familjer i Upsala, med hvilka
vi njutit ett mångårigt umgängeslif, och som nu täflade om
att visa oss det varma deltagande med hvilket deras
välönskningar följde oss. Ack, i det afsked, som föregår en
längre skilsmässa lär man sig först rätt värdera och förstå
de förbindelser man knutit, den godhet man rönt, den glädje
man erfarit i hvarandras umgänge. Vår plan var att
afsegla till New York med ett dit från Gefle snart afgående
skepp. En stor del af våra effekter, hvaribland ett större
och gröfre klädförråd och många andra artiklar, beräknade
för det blifvande nybyggarelifvet, voro allaredan forslade till
denna stad. Nu stodo vi sjelfva färdiga att begifva oss dit.
Timman närmade sig, då dottren skulle ryckas ur de ömma
modersarmar, af hvilka hon aldrig mer skulle omfamnas, då
systern skulle lemna syskonringen, i hvilken hennes
vårdagsmorgon gladt och fridfullt förflutit, då jag sjelf skulle taga
ett slutligt farväl af den stad, der jag upplefvat så många
glada, oförgätliga stunder, af äldre vänner och lärare, som
jag lärt mig älska och vörda, af yngre och jemnåriga, med
hvilka jag under "studentens lyckliga dag" sjungit och
skämtat, och hvilkas broderliga vänskap och tillgifvenhet alltid
bibehålla sig som ett af lifvets dyrbaraste minnen, äfven
långt efter att nödvändigheten gifvit oss sitt stränga comilium
abeundi från universitetet.
De i hast nedskrifna korta anteckningarne i min
dagbok tala om mitt farväl från Upsala. "Det var", heter det
der, "som toge jag med detsamma farväl af Sverige, och det
blef icke så lätt, som jag trodde. Fädernejorden är dock
kär. Om ingenting annat skulle öfverbevisa mig derom, så
äro dessa sednare dagar och hvad jag under dem upplefvat
bevis nog. Jag har nu tillbringat 10 år i Upsala. Jag
känner lifligt att det är ett hem, från hvilket jag skiljes; ty
sedan jag lemnade föräldraboningen kan jag ej säga mig hafva
haft något annat hem än denna stad, der en af mina sista
sysselsättningar med pennan har varit att göra ett kort ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
