Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Talrika vänner voro dertill inbjudna. Man ville uppehålla
modet i det längsta. Vi skulle ännu en gång få höra
studentsången och glasens klingande som i fordna dagar. Men det
låg någonting grafölsaktigt i festen. Inga skålar druckos;
inga tal höllos; intet afskedsord skulle få yttras; men det
stod dock skrifvet och. kändes inom oss. En rad af icke
mindre än 20 vagnar stodo färdiga att afgå till Högsta
gästgifvaregård, dit våra anhöriga och andra» som i det längsta
ville förlänga sammanvaron med oss, beslutat att följa oss.
Vår afresa kallade ut nästan halfva staden. På gator och
i fönster vinkade de välkända goda menniskorna oss sitt
sista farväl Der trycktes öfver vagnsdörren mången hand,
som ej mer här i lifvet skulle tryckas. Der hembar
månget hjerta sin hyllning åt den unga makan, hvars mod
icke svigtade, och hvars kärlek icke svek i en af dess
hårdaste pröfningar. Hvilket kärt minne gaf man oss icke med
på färden! Med innerlig, djup rörelse och tacksamhet tänka
vi ännu på dessa stunder, och ofta utgjorde de sedan
ämnet för våra samtal i den aflägsna vrå af verlden, der
vi mången gång, "mönstrande förflutna dagar", bland dem
sågo framskymta välkända bilder, som helsade oss från den
kära trakt och de vänner, vi nu lemnade.
Sångarne suto i den första vagnen, och uppmuntrande
sånger ljödo derifrån, att "med kraft och med mod färdas
fram på lifvets flod." Vid Högsta intogos åter hvarjehanda
förfriskningar, tills slutligen det började lida mot aftonen,
och vi kände, att äfven af lifvets glada högtidsdagar — en
var nära sitt slut, att en afdelning, måhända den lyckligaste,
af vår lefnadshistoria var afslutad. En ny skulle begynna; vi
skulle inträda i helt andra förhållanden; ungdomsåren med
deras lekar och fröjder hade tilländagått; solen sänkte sig
deröfver, dock med ett skimmer, som lofvade ännu en ny
dags ljus och sommarvarma, men skulle äfven den blifva lika
molnfri som den, hvilken nu tilländagick? — Jag vill ej
försöka att vidare skildra de sista ögonblicken med mor, syskbn
och vänner. En sådan stund kan väl skildras, men dock
ej fattas af någon annan än den, som sjelf erfarit allt hvad
den innebär.
Var det af glömska under alla de* mångfaldiga bestyr
och bjudningar som upptogo våra sista dagar i Upsala, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
