Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
kast till en beskrifning af dess minnen och märkvärdigheter.
De minnen jag för med mig derifrån äro dock dyrbarare än
dessa, och, när Domkyrkan, Slottet, Carolina Rediviva m. m.
kanske blott äro förbleknade bilder i mitt minne; då skall
jag likväl säkert ännu hafva i en trogen hugkomst bevarad
mången enkel studentkammare, och vännen som der bodde;
då skall jag ännu lifligt erinra mig, såsom hade det varit i
går, vallborgsmessofester, östgötha nations gillen och friskt
slår vårt hjerta och Hfsådern svallar. Vore jag rik, så skulle
jag vilja imitera Molbeck i Danmark; jag skulle vilja
förblifva student så länge jag lefde. Jag menar det är
Hufe-land, som i sin bok, "Konsten att lefva länge", säger, att
yngre personers andedrägt kan uppfriska och förlänga äldre
menniskors lefnad, och att umgänge med ungdomen är ett
säkert medel att ernå en hög ålder, hvilket man kan se på
skolmästare, som vanligtvis dö såsom gubbar. Jag tror på
sanningen häraf, och är färdig att önska det jag alltid
kunnat lefva här bland denna ungdom, med dess första, heliga
sträfvan efter sanning och kunskap; kunnat bibehålla lyran
på kragen och lyran i handen, tills döden gjorde slut på allt
strängaspel."
Men det går långsamt att komma ifrån Upsala, och
läsaren tröttnar måhända redan innan vi hunnit landa i den nya
verlden. Jag kan dock icke så lätt skilja tanken från denna
dag, och jag vågar smickra mig med hoppet om, att det
ännu torde gifvas en och annan som med ett visst intresse
återkallar minnet deraf; ty många voro de händer, som då
räcktes oss till afsked, och många voro de hjertan, som
liksom våra egna kände sig djupt rörda vid den förestående
skilsmässan. O, huru mången gång har jag ej sedan tänkt
på dem och på dessa timmar, fastän de nu tyckas mig
nästan som en dröm!
Min svåger O. hade dragit försorg för att afskedets
bitterhet skulle kännas så litet som möjligt Vi voro i det
längsta sysselsatta med inpackning och hvarjehanda bestyr, som
skulle så vidt möjligt var fördröja ordet "farväl" till den sista
stunden, och hämma tårarne, som ändock icke riktigt ville
lemna ögat. Slutligen återstod intet annat än att i hans hus,
der den broderliga-vänskapen och gästfriheten intill det sista
tilldelades oss, och der han sjelf nyligen lade kyrkans
välsignelse till sin egen öfver vår förening, intaga resfrukosten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
