Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
denna gång skulle låta det gå litet fortare än vanligt,
anhöllo vi slutligen en båt, hvilken händelsevis befanns vara
en af dem, som de sista dagarne tågat fram i vårt sällskap,
och med hvars passagerare vi formerat en flygtig
bekantskap. Ibland dem voro några tyske utvandrare, som nu
meddelade oss den underrättelsen, att vår kanalbåt troligen
icke ännu hade lemnat Rochester, emedan de hade sett den
dragas längre upp i staden och der stannat, för att
ytterligare intaga fraktgods och passagerare.
Kunde vi förlita oss på denna uppgift? Var det icke
möjligt, att Tyskarne kunde i mörkret hafva tagit miste om
båt, då den ene alltid är temmeligen lik den andre? Under
en sådan ovisshet, var det väl rådligt att vända om? Vore
vår båt icke efter oss, utan framför oss, så torde det hända
att vi, efter en sådan tidspillan, omöjligt skulle kunna
upphinna den förr än nästföljande dag med någon af de ifrån
Rochester afgående paketerno. Jag tänkte på L:s oro och
obehaget för henne att ensam med Chr. befinna sig om bord
midt ibland ett ständigt omvexlande och icke alltid särdeles
trefligt sällskap. Såsom vanligt, när man sutit för länge vid
glaset, kom bondångern efteråt, ehuru* denna gång icke
åtföljd hvarken af sinnesfrånvaro eller hufvudvärk, men med
så mycket mer hufvudbry. Vi beslöto oss dock slutligen
att följa de gode Tyskarues råd, och begåfvo oss på återtåg,
under vägen anropande alla de dussintals oss mötande
kanalbåtar, som, med sina kulörta lampor i foren och sina små
upplysta fönstergluggar, rörde sig omkring oss som andra
lyktgubbar. Förargade öfver det försmädliga skratt, hvarmed
man esomoftast besvarade våra efterfrågningar, rasande öfver
att finna oss vara till ett åtlöje för en och annan Yankee,
som roade sig på bekostnad af vår, stackars Dutchmens,
förlägenhet, anlände vi slutligen andtrutne och utmattade
tillbaka till Rochester, der vi funno vår kanalbåt ännu ligga i
all sköns ro några få famnar ifrån det ställe, der vi lemnat
den, och helsades af kaptenen med ett " What the d—l have
you beeit ränning ahout for?" Han hade verkligen haft den
artigheten att vilja invänta oss, och då vi begåfvo oss åstad
för att uppnå vår båt, sökte vi endast i de gående, men icke
i de stillastående båtarne, att igenkänna vår egen.
Följande dag hade vi likaledes den oturen, att i mörkret
uppnå Lockport, en plats, som efter beskrifning väl är för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
