- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
83

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

rätta. Denne Svensk, vid namn Morrell, hade i många år
varit i Amerika, var gift härstädes, och det var icke utan
svårighet som han i början kunde underhålla samtalet på
svenska. Efter några timmars konversation gick det likväl
bättre. Han hade i Sverige varit sadelmakaregesall, men var
nu juvelerare, d. v. s. icke* till handtverket, men som
försäljare, och innehade en af de mest eleganta butiker i
Buffalo, med ett väl försedt lager af alla slags ur och
klockor, guld, silfver och juvelei^arearbeten. Enligt hans egen
berättelse kom han hit med jemnt 25 cents, 1 Rdr Rmt, i
fickan, och tog till en början tjenst någonstädes på landet.
Snart märkte han likväl att han icke dugde till arbetare,
men deremot vara klippt och skuren till handelsman. Han
förskaffade sig derföre på ett eller annat sätt en liten låda
med spetsar,’ nålar, ringar, kråsnålar och andra nippcr, ett
litet lager, med ett ord, af hvad här kallas Yankey-notions,
hvars afsättning gifver en alldeles orimlig vinst. De till
större delen oäkta guld- och silfverprydnaderna, inköpta i
parti för ett ganska ringa pris, utminuteras såsom äkta bland
de för bjefs och grannlåter ofta svaga farmerdöttrarne på
landet Med sin låda på ryggen vandrade Morrell från hus
till hus, och der han icke kunde göra några andra affärer,
så erhöll han åtminstone, såsom bruket är bland dessa
Pedalers eller krämare, alltid sin middag och sitt nattqvarter
emot någon messingsring eller några glasperlor. — Slutligen
utvidgade han mer och mer sin rörelse; förstod att skaffa
sig god kredit, och hade nu ett stort etablissemang, hvarifrån
han dagligen furnerade ett dussin krämare, som sedan på
vägar och gator afsatte hans varor till betydlig vinst för
honom och sig sjelfva.

Vi voro nu endast 21 mil ifrån Niagara, och hade haft
god tid att bese det märkvärdiga vattenfallet; men måste
försaka detta nöje. Alla dessa uppehåll på resan hafva gjort
kassan allt lättare och lättare.

I Helsingör hade vi tillhandlat oss flera fårskinnspelsar,
hvilka kapten Bohlin påstod att vi med mycken profit skulle
kunna sälja i Amerika. Årstiden var emellertid ännu
alltför mild för att kunna göra några goda affärer i pelsverk.
Förgäfves hade vi utbjudit vår vara till ett någorlunda
moderat pris, och började befara att denna spekulation skulle
slå lika illa ut, som den med tagelringarne, ända tills vipa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free