Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
ken, efter hvad jag hört, nästan uteslutande begagnas af
presterskapet Gudstjensten börjades med en psalm, som ett
fruntimmer tog upp, och hvilken de flesta af församlingen
måtte hafva kunnat utantill, ty endast två eller tre personer
höllo böcker i händerna. Under sången voro alla stående,
och en del fortfor i samma ställning, under det predikanten
efter sångens slut uppsände en lång extemporerad bön.
Derefter uppläste han ett kapitel ur bibeln, hvaraf han tog en
del ull ämne för sin predikan, af hvilken vi naturligtvis
förstodo blott en ringa del. Det var dock ett tal om Honom,
som alla tungor skola bekänna, och ehuru litet vi kunde
uppfatta af denna vår första gudstjenst i Amerika, var den
likväl en andaktsstund för hjertat, då Han, för hvilken intet
tungomål är främmande, säkert lyssnade äfven till våra
böner för dem, som, fastän till rummet fjärran ifrån oss, dock
måhända nu med själens sabbatstankar voro oss nära.
Mången bedömmer strängt de religiösa förhållandena i
Amerika, och bland annat klandras den, som man påstår,
stela och till ytterlighet drifna helgd, i hvilken söndagen
hålles. Man vill deruti, liksom i mycket annat, se endast
ett skrymteri. Gud allena är den, som ser och dömmer
menniskans inre; vi kunna endast i det yttre hafva en
ledning för vårt omdöme. Och om söndagen här, genom det
sätt hvarpå den i allmänhet iakttages, oaktadt en stränghet,
som i vissa afseenden tyckes gå väl långt, dock verkligen
bär stämpeln af hvad den kallas och företrädesvis är ämnad
att vara, en Herrans dag, och icke en dag egnad åt nöjen
och lustbarheter, då kan man icke gerna uttala en
förkastelsedom öfver dess här brukliga helighållande, utan att på
samma gång förkasta hvilodagen sjelf såsom en gudomlig
instiftelse, och förneka den både dess namn och betydelse. —
Den enkla gudstjensten ombord på den amerikanska
ångbåten bragte mig att besinna, huruvida vi ej i Sverige, hvad
söndagens helighållande angår, väl kunde tåla vid att blifva
litet mer puritaner än vi i allmänhet äro. Skulle jag
jemföra denna gudstjenst med det vanliga söndagsfirandet på
våra svenska ångbåtar under deras lustresor på
söndagsförmiddagarne, så måste jag erkänna, att den här i landet
rådande ton och anda, enligt hvilka den förra icke gerna
under några vilkor kunnat uraktlåtas, äro vida bättre än de
vanor, bruk och åsigter, som sanktionera det sednare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
