- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
158

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

andra, — det hotell, der vi nu hvilade våra trötta lemmar,
icke att förglömma — betraktades med fullkomlig visshet
såsom varande första tillstymmelsen till en stor, blomstrande
stad i framtiden. Redan första aftonen af vår härvaro
ådagalade Pearmain, snickaren och den blifvande mjölnaren, att
det var en sak, som på intet sätt kunde disputeras, att
ställets fördelaktiga läge, dess vattentillgång etc etc. ovilkorligen
inom en kort tid måste göra denna plats till ett annat
Rochester.

Påföljande dagen förde Pearmain oss omkring i
grannskapet, der större delen af landet ännu var obebodt och
oupptaget. Vi vandrade genom omvexlande openings, hvilka
här och der voro så tätt bevuxna med träd, att de väl
förtjenade namn af skogsland, ehuru ek var nästan det enda
trädslaget I sådant fall består skogsjorden vanligen af styf
lera, och är långt ifrån så god och fruktbärande, som på
sådana ställen, der skogen består af ask, alm, bok, lind,
cherry och sockerlönn, hvilka trädsorter, jemte eken,
blandade om hvarandra, äro tecken på den mest bördiga jordmån.
År eken eller bokträdet öfvervägande, så är den eljest rika
svartmyllan i skogslandet vanligtvis blandad med mer eller
mindre sand eller lera. Efter hvad vi allaredan på vägen
ifrån Milwaukie sett af detta slags land, ansågo vi dess
rödjande blifva ett alltför svårt arbete för våra ovana armar.
Prairien åter föreföll oss, oaktadt dess rika jordmån, dock
som en kal gräsöcken, och dess brist på timmer i ett land,
der man sade oss att en god brasa om vintern var likaså
nödvändig som i Sverige, afskräckte oss ifrån att der välja
en bostad. Dessutom funnos här i trakten endast små
prairier, hvilka allaredan blifvit ockuperade af andra nybyggare.
Openingslandet deremot behagade oss särdeles, och onekligen
är det för ögat det vackraste, om ej för jordbrukaren det
bästa. Dessutom ville vi uppslå våra bopålar i trakten af,
eller allrahelst invid en af dessa klara, tjusande insjöar, hvilka
ligga som stora springbrunnar, omkransade af det en park
liknande skogslandet. Också sågo vi på detta ställe en mängd
sådana insjöar, och mer än en gång stannade vi på vägen
och yttrade till vår ledsagare, att det lönade icke mödan att
gå längre, emedan vi just i den trakt, der vi då befunno
oss, ämnade uppbygga vår koja. Småleende förde han oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free