- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
164

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

släpa ett par stockar några gånger mellan landsvägen och
huset, det är allt hvad som behöfs, och dessutom blifver
det nog väg der man kör", menade Lange. Sålunda
undanröjdes äfven detta bekymmer.

Vi träffade nu en öfverenskommelse med Pearmain, att
L. och Christine skulle få inackordera sig hos honom, under
det att Carl, jag och Polman, som en tid bortåt ville vara
oss till hjelp, arbetade på nybyggandet af ett logghus.
Dernäst var det nödvändigt att köpa ett par oxar. Dessa
djur voro oundvikliga för vårt arbete både nu och framdeles,
och det var så godt att genast tillhandla oss dem, tillika
med en vagn, så att vi utan vidare kostnad kunde med egna
dragare afhämta våra saker ifrån staden.

Penningar äro temmeligen sällsynta ibland de första
nybyggarne, och det finns snart sagdt ingenting, ifrån jord
och hus ända till husdjur och åkerredskap, som de icke äro
färdiga att sälja för klingande mynt, förutsatt nemligen, att
de också hafva en liten vinst på affären. När alltså
Pear-mains grannar blefvo underrättade om, att vi önskade köpa
ett par oxar, så hade vi snart ett halft dussin att välja på.
Vi valde ett par, som voro bra nog till åren komna, och
för hvilka vi betalade 60 dollars, troligen vida mer än
säljaren skulle erhållit af någon annan än en europeisk
utvandrare, som, ovan att köra dessa djur på det här brukliga
sättet, behöfde ett par, som voro stadiga och väl inkörda.
Hvad den förstnämnde egenskapen isynnerhet angick, fingo
vi snart erfarenhet af att Spak och Wallis voro ett par
verkligen exemplariska kreatur.

Arbetsoxarne här i landet äro i allmänhet mycket
lydiga och lättstyrda. På prairien, der jorden är lättplöjd och
fri ifrån stubbar och rötter, har nybyggaren måhända mer
nytta af hästar, om han har råd att köpa sådana. Men i
skogs- och openingslandet är under alla omständigheter ett
par oxar alldeles oundgängliga, och hästar deremot i början
nästan oanvändbara för uppodlingen och åkerbruket. Det
är nära nog omöjligt, att med de sednare färdas i de
obanade trakterna, och ännu mera omöjligt, att med dem plöja
emellan stubbar och rötter, af hvilka plogen oupphörligt
hejdas i sin fåra.

Oxarnes dragredskap är här mycket enklare, och, så
vidt jag kan bedöma det, vida ändamålsenligare och för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free