Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
bemärkelse. Under de långa och många körslor, som jag,
isynnerhet i början af vårt nybyggarelif, måste företaga, hade
jag god tid att anställa åtskilliga filosofiska betraktelser, af
hvilka jag kommit till det vigtiga resultat, att emot otålighet
och häftighet näppeligen gifves ett bättre medel än ett några
timmars dagligt oxdrifvande. Om mitt fordna häftiga, lätt
uppbrusande lynne på sednare tider blifvit litet mildarc och
fogligare, så har jag sannerligen till en stor del derföre att
tacka våra gamla dragare Spak och Wallis.
KAPITLET XI.
Flyttning till landet. — Söndags-resa. — Ankomst till Dclafield. —
Inackordering hos Pearmain. — Mr P. och hans hustru. — Åter en vandring till Tallfjön. —
Val nf byggnaá6plats. — En temporär koja uppbygges. — Vårt första kamperande
derstädes. — Nödvändiga reparationer. - Resa efter hö.
Så fort som möjligt begåfvo vi oss med våra dragare
på återvägen till Milwaukie, der Christine under tiden
insjuknat, — en omständighet, som några dagar fördröjde vår
utflyttning till landet. Emellertid köptes en arbetsvagn för
60 dollars, och Carl jemte Polman afgingo med första föran
af våra saker, under det jag qvarstannade i staden, för att
vara fruntimmerna till hjelp. Lyckligtvis tillfrisknade
Christine snart, så att, när P—n återkom med vagnen och oxarne,
vi ofördröjligen kunde afresa med det öfriga af vårt bohag.
C. hade qvarstannat hos Pearmains, för att under tiden slå
litet gräs, som, ehuru sent på hösten, ännu icke var helt
och hållet odugligt till foder.
Söndagen den 17:de Oktober kl. 5 på morgonen
lemnade vi Milwaukie. Christine, som ännu var matt efter sin
opasslighet, tog plats på den af lårar, kistor och koffertar
uppfyllda vagnen. L. föredrog att vandra till fots, och P—n
och jag turade om att köra oxarne, hvari ingendera af oss
ännu var någon mästare. Det gick dock mycket bra, utom
i utförsbackarne, der vi icke riktigt förstodo oss på, huru
vi skulle få oxarne att hålla tillbaka det tunga lasset, utan
det bar af mellan stubbar, stenar, rötter och gropar med en
sådan fart, att jag mången gång trodde både oxar och vagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
