Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
flyttat ur huset. En dotter var gift och bodde i
grannskapet, men umgicks aldrig med sina föräldrar.
Den så kallade Mrs Pearmain var en af de mest
originella varelser i qvinnokläder, jag någonsin vet mig hafva sett.
Hon var nu omkring 40 år, men så kokett och tillgjord som
trots någon hoptorkad mö, den der känner sig på vippen att
uppföras på öfverblefna kartan. Det magra, nu mera af
tiden och nybyggare-lifvets mödor härjade ansigtet bar ännu
spår af en försvunnen skönhet. Hennes gestalt måtte
likaledes hafva varit vacker. Hon bar ännu sitt hufvud högt i
vädret, använde, icke utan en viss ledighet, mycken
gestiku-lation när hon talade, och förstod sig ännu på, att, som man
säger, föra sig, der hon svängde sig omkring jernspisen och
de simpla trädstolarne i det låga kyffe, hvilket äfven hon
tycktes hafva utbytt emot en yppigare lefnads elegans och
njutningar. Hela hennes sätt och utseende påminde om
en förfallen och afsigkommen aktris, hvilket jag äfven
sedermera fick höra att hon hade varit i England, innan hon
derifrån, i sällskap med Pearmain, reste till Amerika.
Hennes person och historia skulle hafva gifvit en A. Blanche
ämne till en ypperlig lefnadsteckning. Man tanke sig den
firade prima donnan i sin boudoir, omgifven af lyx och
öfverflöd, i lättsinnig yra skämtande bort lifvets flyende
stunder, tömmande den af glädjen och njutningen kredensade
champagne-bägaren; och sedan, samma qvinna i ett
amerikanskt logghus, lik en kaserad möbel undankastad i ett
skräprum; hon sjelf, ett luggslitet öfverdrag, det enda, som
vittnade om den fordna prakten och herrligheten;
skönhetens spira förvandlad i en sopqvast; den fina handen, som
fordom lekte med guldfransarna omkring divanens
sammets-hyende, handterade nu diskämbaret; kinden, hvars rosor
fordom fuktades af champagnens doft, hemtade nu sin enda
rodnad ifrån whisky-buteljen. Den sistnämnde var en vän,
med hvilken Mrs Pearmain allt mer och mer sökte trösta
sig öfver förlusten af lifvets solskensdagar, och icke sällan
fick min hustru under sin vistelse der i huset den mindre
angenäma sysselsättningen, att bistå sin värdinna under
hennes så kallade "nervösa lidande" (d. v. s. då hon råkat taga
sig en tår för mycket ur nyssnämnda tröstekälla).
Emellertid hade vi första aftonen icke så otrefligt i vårt
sällskap. Både värd och värdinna voro temmeligen språk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
