Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
ma öfver till det midt öfver liggande landet, då han, nära
invid stranden, hejdades af C:s skott och drefs i en annan
riktning. C. var fullkomligt säker att han träffat sitt mål,
hvilket äfven några blodfläckar på marken utvisade. Vi
upp-gåfvo för den dagen all tanke på vidare skogshuggning, och
beslöto i stället att förfölja den sårade hjorten. Filles skall
hade emellertid tystnat Vi framträngde mellan buskar och
snår, sökande på höjder och i dälder; men förgäfves.
Skymningen inbröt, och vi måste återvända till vår koja, C,
isynnerhet, förargad öfver det misslyckade skottet, men
påstående derjemte att hjorten ovilkorligen måste ligga död
någonstädes i trakten. Fille återkom ej förr än sent på qvällen,
då C. insläppte honom genom luckan, och så snart han
närmare hade känt på hunden, sade han att vi bestämdt i
morgon skulle få smörja oss med hjortstek, hvaraf Fille, mindre
väl dresserad, hade haft den oförskämdheten att redan taga
sig en god munsbit.
Tidigt på morgonen efter frukosten, hvaraf Fille denna
gång blef utan sin andel, togo vi åter våra bössor på axeln,
för att se huruvida C:s löfte skulle uppfyllas. Vi läto
hunden blifva vår vägvisare, och efter ett par timmars sökande
i skogen, funno vi slutligen hjorten, ganska riktigt liggande
död i en tät lund af små aspar på sluttningen af en djup
och brant grop, hvilken sedermera i anledning deraf blef
kallad hjortklyftan. C:s skott visade sig hafva varit ganska
väl riktadt; hjorten var träffad i skuldran, men hade det
oaktadt sprungit nära nog en eng. mil och troligen en lång
stund med sina stora greniga horn hållit Fille på tillbörligt
afstånd, innan den starka blodsförlusten omsider gjorde att
han dukade under för sin fiende. — Vi hade icke så lätt
att komma upp ur gropen med vårt byte, som vägde
närmare 200 eng. skålpund, och som vi nu fastbundo vid en
stör, och på våra axlar i triumf hemförde till kojan. På
min lott föll sedermera den oförtjenta hedern att hemföra
villebrådet till L., som delade fångsten med Pearmains, och
med C:s hjelp dels insaltade, dels rökte hvad som af det
välsmakande köttet icke genast förtärdes.
L. hade under denna tid just icke tillbragt särdeles
angenäma dagar. Mrs Pearmains "nervösa lidandc,, gjorde
vistelsen der i huset mindre treflig, isynnerhet då det lilla
logghuset icke hade något rum, dit L. och Chr. kunde draga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
