Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
sig undan och vara allena för sig sjelfva. Dagarne voro,
som sagdt är, kalla och ruskiga, hvadan den otäta vinden
icke kunde erbjuda dem någon tillflyktsort. Det var redan
mer än nog, att der nödgas tillbringa nätterna. L.
berättade mig, att då hon vaknade en morgon fann hon en del af
sitt sängtäcke fullt med snö, som under natten hade trängt
sig in mellan springorna på spåntaket. Det var en Guds
underliga nåd att hon, helt och hållet ovan vid dylika
stra-paser, icke insjuknade, och att Chr., som knappt hade
tillfrisknat efter sin opasslighet, icke på nytt blef sängliggande.
Jag underrättade Pearmain, att vi efter ett par dagar
hoppades hafva allt vårt timmer på platsen, och att jag då
måste bedja honom vara mig följaktig till alla nybyggare i
grannskapet, för att kalla dem till house-raising. Det är
nemligen en sed i dessa aflägsna trakter, att då en ny settler
är färdig att uppbygga sin koja, och då det för honom sjelf
är omöjligt, att lyfta de tunga ekstockarne, den ena på den
andra, och i en hast upptimra sin byggning, alla grannarne
dervid äro honom behjelplige. Detta anses för en pligt, som
hvar och en måste underkasta sig, och hvilken ingen, så
framt han icke är oundvikligen förhindrad, vägrar att
uppfylla.
P. gjorde åtskilliga invändningar, tydligen i afsigt att så
länge som möjligt draga ut på tiden, för att hafva dess mera
vinst af sina boarders. Jag öfvervann likväl hans
betänkligheter med att till två dagar derefter leja honom sjelf, hans
vagn och oxar, för att jemte mig resa till sågqvarnen,
hvarest vi tingat bräder till tak och golf och dem vi då borde
af hämta. Mitt förslag var, att då på samma gång
underrätta grannarne i den trakten om den dag, då vi måste
utbedja oss deras hjelp. Så snart det var fråga om någon
kontant ersättning, stod vår goda värd straxt till vår tjenst,
och det blef öfverenskommet, att jag den följande aftonen
skulle åter infinna mig hos P. med vagn och dragare, så att
vi tidigt morgonen derpå kunde begifva oss till sågen.
Jag var just på vägen att, till tidens vinnande, med ett
nytt lass hö aftaga till Tallsjön, då en resande
vandringsman steg fram till mig, och utan vidare omsvep helt simpelt
frågade mig: What is your name? Väl hade jag allaredan
till en del vant mig vid den nyfikenhet och frågvishet, som
i allmänhet tyckes höra till Amerikanarnes nationella svag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
