- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
188

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

fortare än vanligt, var och förblef oss en gåta. Då vi om
morgonen kröpo ut ur vårt höpörte, funno vi ingenting rördt,
ingenting borta; allt var så, som vi den föregående aftonen
hade lemnat det.

Vi sutto just söm bäst vid elden, förtärande vår frukost
och samtalande om nattvandrarne, då plötsligt en reslig
indiansk krigare stod vid vår sida. Detta folk har en högst
märkvärdig förmåga att tyst och obemärkt kunna smyga sig
fram genom snår och buskar. Indianen framstod för oss
liksom hade han växt upp ur jorden. Icke det ringaste
buller hade gifvit tillkänna, att någon närmade sig. Vi
observerade honom icke, förr än han helt oförmodadt stod midt
ibland oss. När vi något hämtat oss ifrån vår öfverraskning,
helsade honom Friman med det vanliga "äm jour% Niká",
god dag, min vän.

" Bon jour**, svarade Indianen något tvärt, hvarefter han
stillatigande stödde sig emot sin bössa, såsom det tycktes
helt och hållet likgiltig för oss och för allt, som omgaf
honom.

Efter hvad vi sedan inhämtade, hörde denna Indian
jemte alla dem, som nu lägrat sig omkring oss, till den så
kallade Winnebago-stammen, som fordom innehaft en del
af det nordliga Wisconsin. Den anses såsom en af de mest
vilda och emot de hvite mest fiendtligt sinnade stammar af
alla dem, hvilka ännu finnas i dessa trakter. Dessa Indianers
utseende tyckes äfven utvisa det. De skilja sig i många
afseenden från de nästgränsande stammarne, och enligt en
gammal tradition sägas de härstamma från något mexikanskt
nomadfolk. Andra åter påstå, att de, i likhet med de flesta
härvarande stammar, äro af algonqvinskt ursprung. Deras
språk är mera svårt att förstå än de andra nordliga
dialekterna, och öfverflödar af skorrande guttural-ljud, och af
bokstafven 22, som annars sällan förekommer i algonqvin-språken.
Dock är den så kallade Chippeway-dialékten gemensam för
dem så väl som för de andra, och den som vanligtvis
användes i samtal mellan de hvite och alla dessa med
hvarandra dock något beslägtade Indianfolk. Enligt den lärde
Schoolcrafts påstående är denna dialekt eller
Ojibeway-språ-ket, såsom den ock benämnes, ett slags ibland dem alla
antaget hofspråk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free