Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
derom i åtskilliga romantiska berättelser om Amerika, och
enligt hvilka de skulle till en del likna våra svenska
skogseldar, fastän ännu mera härjande i sin framfart, gjorde att
vi till en början voro temmeligen uppskrämda, då vi om
aftnarne sågo det röda skenet på himmelen komma oss allt
närmare och närmare. Slutligen sågo vi icke allenast
skenet af elden, utan vi kunde på afstånd äfven upptäcka sjelfva
lågorna, som här och der slingrade sig upp långs de höga
trädstammarne, från hvilkas toppar de lyste såsom fyrbåkar
i natten. Allt trängre och trängre funno vi oss på alla
sidor, utom från sjösidan, omringade af dylika eldpelare; allt
tydligare och tydligare förnummo vi på afstånd ett förfärligt
dån, liknande braket och bullret af en oupphörlig åska,
under det att på samma gång atmosferen blef af rök allt tjockare
och tjockare. Vi fruktade att vår nybyggda koja skulle innan
kort blifva lågornas rof, och att vi sjelfva möjligen skulle få
svårt att undkomma. Ett litet stycke på sidan om vår
bostad var en mindre landtunga eller rättare halfö, skiljd från
fasta landet genom en myr, som vid ifrågavarande tid af året
i det närmaste stod under vatten, och till den började vi
redan tänka på att taga vår tillflykt och dit drifva våra
kreatur, i händelse elden skulle komma alldeles inpå oss. Bäst
var emellertid, att dessförinnan närmare undersöka
förhålllandet, hvadan C. och jag en morgon begåfvo oss åt det håll,
der elden tycktes oss närmast. Vi hade icke vandrat
särdeles långt, förr än vi på en gångstig mötte en Amerikan,
som troligen ströfvade igenom nejden i akt och mening att
finna något passande ställe, der han kunde uppslå sina
bopålar. Han log åt vår fruktan för elden, sägande att den
väl i de stora barrskogarne kunde vara farlig, men att den
i dessa trakter hade ingenting att betyda, endast vi
förstodo oss på att skydda gärdesgårdar och höstackar.
Det var också hög tid att vår fruktan stillades, ty eljest
hade vi troligen inom några timmar kommit att göra oss
mycket onödigt besvär. När dessa eldar rigtigt äro i farten
och hunnit sprida sig öfver någon vidsträckt skog, eller prairie,
(de behöfva ofta till och med icke utbreda sig längre än några
få mil), så blifver naturligtvis luften af dem mycket
förtunnad, och vinden börjar följaktligen att blåsa tills den slutligen
vexer till en fullkomlig orkan. Så ock nu. Med pilsnabb
hastighet vältrade sig en förfärlig eldmassa ned ifrån höjderna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
