Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
det höga gräset och de buskar, ifrån hvilka de torra bladen
ännu ej affallit, förvandlades till ett böljande eldhaf;
halfmurkna träd störtade med brak till jorden; hjortar och andra
djur sprungo förskräckta undan de dånande flammorna;
luftens bevingade skaror flögo genom de tjocka rökhvirflar ne.
Det tycktes verkligen, som om den stund vore kommen, då
"elementen skulle försmälta af hetta, och jorden, med de
verk, som derpå äro, afbrännas." Men med allt detta trängde
dock elden icke ned i sjelfva jorden, utan förtärde endast
hvad som af torra blad och växter var närmast dess yta.
Landsvägen, invid hvilken gräset icke var så högt, var
redan tillräcklig att något hejda den,i dess framfart, och, ehuru
den visserligen kastade sig öfver densamma, så saktades dock
ytterligare’ dess fart på den oss närmast ^ingifvande
burr-oakslätten, der inga buskvexter funnos, som kunde gifva den
någon vidare näring, och der den endast hade det torra
gräset att afmeja. Omkring vår koja och omkring det
höbe-täckta skjul, som vi uppbyggt för våra kreatur, var marken
redan så trampad, och på sätt och vis uppkörd genom de
stockar som vi släpat fram till våra byggnader, att när elden
omsider dit framträngde, vi icke hade någon svårighet att
släcka densamma.
Dessa eldar, som Indianerne vanligtvis påtända, för att
sedermera under vintern kunna så mycket lättare både i skog
och på prairie förfölja och skjuta buffel-oxen, hjorten och
andra vildbråd, äro emellertid icke alltid så oskadliga för
nybyggaren. Der en mängd buskvexter finnas, och der
gräset är tjockt och ej blifvit afbetadt, kunna de ganska lätt i sin
framfart uppbränna höstackar oc¾ gärdesgårdar, samt äfven,
om ej nödig försigtighet iakttages, antända sjelfva
boningshusen. Man bör derföre aldrig underlåta, att, när vädret är
lugnt och man kan vara herre öfver elden, sjelf antända det
torra gräset omkring så väl stackar som byggnader och låta
det brinna på några famnars afstånd derifrån. Hvad som
är ännu bättre, är att i jorden upplöja några fåror omkring
de ställen, som man vill skydda för prairie-eldarne. Detta
är mången gång isynnerhet nödvändigt att göra långs utmed
gärdesgårdarne, som mer än någonting annat äro utsatta för
eldens åverkan. Då dessa försigtighetsmått iakttagas, kunna
prairie-eldarne, ehuru förfärliga de än synas, icke göra någon
särdeles skada, utan äro tvärtom, enligt fleres tanke, nyttiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
