Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
sä väl för jagten som för sjelfva marken, hvadan icke blott
Indianerna, utan äfven de hvita nybyggarne stundom släppa
det härjande elementet löst, att rusa fram öfver hundra mil
landsträckor, ända tills något vattendrag eller en mera banad
väg hämmar dess framfart Många tyckes dock icke dela
denna åsigt, och det är numera vid plikt och ansvar att
ersätta den skada, som derigenom kan uppkomma, hvar och
en förbjudit att anställa dylika, i de mörka nätterna ganska
vackra illuminationer, — ett lagstadgande, som likväl i de
glest befolkade trakterna årligen höst och vår öfverträdes.
KAPITLET XV.
Nya grannar. — Ett besök hos dem. — En fikta nybyggare-familj. — En
êhanty. — Olikheterna mellan tvänne utvandrare-familjer. —
Jemnlikhets-fÖrhållan-den. — Byteshandel. — Slägt — Vilda svinkreatur. — Vinterns inbrott —
Skridskoåkning på Tallsjön. — Örnholmen. — Hjortjagt på isen. — Ke-wah-goosh-kum. —
Gardselhuggning. — Ytterligare resor till sågen. — Proviantering för vintern. —
Snnsmalning. — Julhögtiden.
En morgon, då C. och jag som bäst voro sysselsatte
med att fodra våra kreatur, öfverraskades vi af att, såsom
det tycktes, på ett icke särdeles långt afstånd ifrån oss höra
en tupp gala. Närheten af ett dylikt husdjur, tänkte vi,
måste bevisa närheten af en mensklig bostad, och vi slöto
deraf, att vi fått oss en granne på närmare håll än något
af de glest kringspridda nybyggen, som vi dittills upptäckt
under våra vandringar i trakten. Huru fullkomligt belåtne
vi än befunno oss i vår enslighet, så var dock detta tecken
att äfven andra menskliga varelser voro i grannskapet, icke
ovälkommet. Vi beslöto att göra en liten upptäcktsresa åt
det håll, hvarifrån vi hört hanens väktarerop, och på samma
gång, om lyckan vore god, skaffa oss något vildt till
middagen. Efter ungefär en mils vandring funno vi tydligt, att
vi icke missräknat oss. Det var någon, som högg i skogen,
ett träd föll dånande till marken, och ljudet af en yxas
fortfarande slag ledde oss inom några minuter till stället. I
den ödsliga vildmarken funnos, utom oss, äfven andra
menniskor. På andra sidan af en liten å eller bäck, som dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
