- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
243

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

243

tillfrusna och understundom med en glatt isskorpa betäckta
marken.

Dessa resor till ofvannämnda ställe voro mången gång,
om icke den mest besvärliga, dock onekligen den mest
tråkiga af alla de sysselsättningar och mödor, som åtföljde vårt
första nybyggarelif. Dock äfven de voro ibland förenade med
små äfventyr, dels härdande oss för de ansträngningar och
försakelser, som vidare väntade oss, dels af den natur, att
de bidrogo att göra oss allt mer och mer bekanta med
landets seder och bruk och med för oss dittills främmande
för-hållanden. Under dessa resor lyckades vi dessutom att göra
en och annan byteshandel, som förskaffade oss åtskilliga
förnödenheter, dem vår ringa penningetillgång eljest hade gjort
omöjligt för oss att kunna erhålla, och hvarförutan vi
knappast kunnat taga oss fram under vintern, utan några
inkomster och tvungne att på vårt eget land rödja och arbeta
allt hvad våra ovana krafter förmådde. Sålunda inbragte
våra Öresund speisar, som i sanning voro värda guld, ett
ytterligare förråd af hö och majs åt våra kreatur, mjöl,
rot-vexter och andra lefnadsmedel för oss sjelfve, intilldess vi
slutligen med ett tillräckligt förråd af dylika varor sågo oss
betryggade emot all brist, åtminstone tills vidare. Hvad
kaffe och andra specerier angick, så måste vi deremot
esomoftast lefva på indragningsstat. Brändt hvete begagnades
istället för mokkabönor, och ett slags sirap, vid hvilken det
verkligen fordrades tid att kunna vänja sig, användes i stället
för toppsocker.

Allt detta gick likväl an och bars med tålamod, ja
äfven med ett förnöjdt sinne; men hvad som för mig var
svårast att kunna umbära och för hvilket det var omöjligt
att påfinna något surrogat var — snus. Såsom stark
snu-sare emotsåg jag med bäfvan, att den dag torde komma, då
jag kanske blefve nödsakad att helt och hållet afstå från
denna lyx-artikel, och jag emotsåg en dylik försakelse som
en af de svåraste pröfningar, jag någonsin kunde blifva
underkastad. Det hjelpte icke att ställa näsan på half portion.
Vanan ville taga ut sin rätt; det lilla från Sverige medtagna
förrådet var snart slut och något nytt stod icke att erhålla,
hvarken i utbyte mot fårskinnspelsar eller dubbelbössor, ja
kunde icke ens fås för penningar. Men den amerikanska
luften måste under alla lefnadsförhållanden inspirera och upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free