Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
lifva uppfinningsförmågan äfven hos den, som eljest just icke
kan berömma sig af att vara uppfinningsrik. Snus kunde
icke fås, men deremot var det icke svårt att erhålla några
mindre karduser svart, långtrådig röktobak. Den torkades
på kaminen, maldes till snus på kaffeqvarnen, fuktades
derefter med en lösning af renad pottaska, och ställdes sedan
i ett väl täppt kärl åter på kaminen att undergå gasning.
Herrar Swartz samt Cantzler et Co. må gerna skratta åt
min snustillverkningsmethod, men säkert är, att snuset ifrån
min fabrik var det bästa i hela byggden, och var ganska
pris-värdt, åtminstone enligt det gamla ordspråket: i nödfall
dansar man på träben.
Slutligen kom Julen, den högtid, som vi allt ifrån våra
spädaste år varit vane att tillbringa i den husliga kretsen
med numera långt ifrån oss skiljde vänner och anhörige.
Vid sådana tillfällen erinrar man sig alltid mera lifligt ett
fordom; man anställer då mera noggranna jemförelser
emellan ett nu och ett förr; dock dervid hämtar också ofta det
närvarande en rikedom ifrån det förflutna. Visserligen
kunde det tyckas, som var den första julafton vi upplefde i vårt
torftiga logghus fattig på yttre glädjeämnen; men den var
så mycket mer rik på minnen, hvilka vi då kände en glädje
uti att under samtal med hvarandra återkalla, minnen af
godhet och kärlek ända från den tid, då modershanden
tände julljuset för det omkring julgranens gåfvobehängda
grenar dansande barnet, och fadersrösten sökte i det oskyldiga
hjertat väcka en helig längtan att alltid låta sig ledas af
stjernan i Bethlehem.
Men vår julafton saknade icke heller nu sin yttre glädje.
C. hade ibland om aftnarne arbetat på ett matbord, en
verklig prydlig möbel af ek, som han just till denna
högtidsafton lyckades fullborda, och som blef en välkommen
julklapp åt L., ja åt oss alla, som sålunda sluppo att äta
julgröten på ett af de dittills som matbord använda och som
sådant mindre beqvämliga kistlocken. Ett par simpla men
nättmålade trästolar hade jag nyligen på en resa till
Ocono-mowok tillhandlat mig och hittills hållit undangömda på
hö-skullen i stallet. De framsattes nu omkring det på sitt
enkla sätt smyckade julbordet, jemte en af de vanliga, äfven
i de torftigare amerikanska logghusen sällan saknade
gung-stolarne* En sjöskumspipa, på det föregående årets julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
