Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
tag,. är att stående sjunga Guds lof och pris. Detta
iakttager man merändels alltid äfven vid bevistandet af en fram*
mande gudstjenst Men icke destomindre, om presbyterianer
eller kongregationalister, hvilka vid sina egna offentliga
gudstjenster äro mycket noga i detta fall, händelsevis öfvervara
en den episkopala kyrkans, så förblifva de vanligtvis helt
beqvämt sittande när Gloria in excelris. Gloria Patri, Te
Deum laudamus, eller något anthem, ordagrant taget ifrån
Davids psalmer, sjunges, hvilket allt naturligtvis icke sker på
latin utan på en af hvarjom och enom välförstádd engelska.
Uppstämmer församlingen deremot någon vanlig hymn,
hvaraf, thy värr, finnas många, som vid den offentliga
kyrkosången gerna kunde uteslutas, då resa de sig merändels upp,
liksom ansågo de sig vid dessa menskliga kompositioner böra
visa en större vördnad än då Guds lof med Guds eget
uppenbarade ord uttalas.
.Slutligen anlände Mr B. Täljknifvarne stoppades i
fickan, konversationen upphörde och gudstjensten begynte. B»
egen allvarliga sinnesstämning tycktes meddela sig åt oss alla.
Det var icke blott första gången jag tog del i en
gudstjenst enligt den anglo-amerikanska kyrkans ritual, utan
äfven min första bekantskap med dess Book of Common Prayer,
i hvilken den fullständigt är sammanfattad jemte epistlar,
evangelier, psalmer och hymner. Så godt jag kunde följde
jag med i den mig nyligen af B. gifna boken. Det tycktes
mig vara en gudstjenst, som med skäl förtjenar namnet af
allmän. Som bekant är, tager församlingen här, att jag så
må säga, en mera aktiv del i densamma, än som sker i
någon annan protestantisk kyrkas gudstjenst, der presten allt
för mycket uppträder som den ensamt handlande personen
och föreläsaren, under det församlingens sysselsättning till en
stor del endast består uti att lyssna till hans ord. Då jag
här hörde menigheten högljudt instämma i
syndabekännelsens ord, i trosbekännelsen, —- der presten icke i allas namn
säger vi tro, utan alla och en hvar yttrar sitt: jag tror på
en allsmäktig och trefaldig Gud", — hörde alla med en mun
instämma i bönen Fader vår och med ett andägtigt Amen
bekräfta alla de öfriga kyrkobönerna: så föreföll detta i
början mitt dervid ovana öra såsom ett störande mummel; men
det dröjde icke länge innan jag fann någonting verkligen
högtidligt i detta församlingens sätt att deltaga i gudstjen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
