Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
utom fisk en och annan muskusråtta, som äfven kilade
genom vattnet, för att betrakta biosskenet. Det rätta sättet
att fånga detta djur är dock med snaror eller saxar, då
skinnen, som alltid med fördel kunna afyttras, icke förstöras.
Invid Tallsjöns stränder hade en stor mängd muskusråttor
byggt sina bostäder, isynnerhet på sumpigare ställen, der vi
funno den ena raden efter den andra af dessa små med
särdeles omsorg och sinnrikhet uppförda hyddor, hvilkas
innevånare länge voro oss helt och hållet obekanta väsenden,
ända tills de Indianer, som under vintern kommo att jaga i
trakten, upplyste oss om deras värde. Men det blef då, för
det året åtminstone, alltför sent för oss att af denna
upplysning draga någon större fördel. Indianerne hade i det
närmaste utrotat dem. Försedde med långa gaffelformiga
spjut gingo de från det ena lilla boet till det andra, och
stickande dem hastigt genom taket ned i sjelfva nästet,
hvarest flera muskusråttor vanligen bo tillsammans, lyckades det
dem icke sällan att fånga 3 till 4 stycken i stöten.
Skinnen betalas väl icke nu så högt som för några år sedan;
men Indianer och jägare ex professo finna likväl uträkning
vid att årligen med spjut och snaror anställa samma
förödelse ibland muskusråttorna som ibland de nu mer och mer
till de aflägsnare trakterna i Vestern utvandrande bäfrarne.
Indianerne äta dessa djur, och äfven andre jägare till yrket
påstå att bakdelen och den långa, nakna, råttlika svansen
skola vara högst delikata; men vi voro nog lycklige, att
aldrig komma i så stor brist på andra lefnadsmedel, att vi
nödgades tillgripa denna utväg till stillande af vår hunger.
Hjortarne voro vid denna tid af året magra, och vi
ansågo dem äfven böra tills vidare vara fridlyste, ehuru, om
vi icke hade haft sådan rik tillgång på fisk och fogel, vi
måhända icke skulle varit så samvetsgranne, då vi
esomoftast ^under våra vandringar i trakten stötte på så kallade
hjortsängar, ställen der det nedplattade gräset utvisade att
dessa djur lägrat sig under den föregående natten, och
hvarifrån det icke hade varit så svårt att vidare följa dem på
spåren. I det nya territoriet fanns då icke ännu någon
jagtstadga; men länge dröjde det icke förr än en sådan utkom,
hvilken vid högt vite förbjöd hjortars äfvensom prairiehöns,
fasaners och andra foglars skjutande under och straxt efter
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
