Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Vi hade länge varit i saknad af underrättelser ifrån
våra anhöriga och väntade fördenskull med otålighet ett bref,
hvilket det var anledning förmoda skulle derjemte innehålla
en vexel å en mindre summa penningar, som i vår
närvarande ekonomiska ställning var högst efterlängtad till
inköp af flera kreatur och andra förnödenheter. En vacker
dag erhöll jag direkte ifrån postkontoret i Milwaukie en
notis om att till mig anländt ett vigtigt utländskt bref, hvilket
emot lösen kunde få afhämtas. Glädjen i stugan blef
allmän. Brefvet kunde naturligtvis icke vara något annat än
det länge efterlängtade, och, innehållande penningar eller
icke, så innehöll det dock säkert helsningar och nyheter ifrån
dem, som i fäderneslandet lågo oss närmast om hjertat.
Carls arbete var alltid mera oumbärligt hemma, och
såsom vanligt när en resa skulle företagas, blef det äfven
nu min lott att företaga en sådan till Milwaukie. Postbudet
hade visserligen kunnat befullmäktigas att uttaga brefvet,
men utom att det var flera saker, som jag på samma gång
kunde uträtta i staden, med hvilken vi på flera månader icke
haft någon kommunikation, så hade vi då för tillfället
verkligen icke i hela vår ego den lilla summa, som fordrades till
brefvets utlösen. Farmersbanken hade för länge sedan
inställt sina utbetalningar och var totalt tom.
Handtverkarebanken var i samma olyckliga belägenhet; brödren P. hade
användt sin sista dollar till inköp af läder och skopinnar.
Någon militärbank hade aldrig funnits i Nya Upsala, ty den
stackars löjtnant Brs kapitaler hade nätt och jemnt varit
tillräckliga att betala hans reseomkostnader. Förgäfves ransaka*
des det fordna penningeskrinet och lådan i skomakarebordet;
fickorna i den utnötta uniforms-rocken vändes ut och in;
men allt var fåfängt. Utom ett par gamla svenska
tolfskillingar fanns ej sammanlagdt mer än några få kopparcents.
Brefvets lösen skulle deremot ganska säkert uppgå till
åtminstone en dollar. Det var således bäst att gå till staden
och der vigilera upp denna summa, hvilken, så snart jag väl
fått brefvet i min hand, kunde återbetalas. Knappt gaf jag
mig ro att vänta till påföljande morgonen. En förteckning
uppgjordes emellertid på hvarjehanda småsaker, som skulle
köpas i staden och hvilka, ehuru vanligtvis ansedde såsom
oundgängliga i ett hushåll, vi likväl nu en lång tid nödgats
umbära. Vi gladde oss redan på förhand åt socker i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
