- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
302

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

en lägerstad» och som man nästan icke kan gå ett steg utan
att finna i dussintals kila framför fötterna — allt detta
gjorde, att hvilan icke kunde blifva särdeles långvarig och
vederqvickande. Aftonen inbröt slutligen och på den följde
nattens mörker; men kommen på välbekanta stigar, kunde jag
dock medelst en och annan ginväg förkorta min vandring.
Passerande genom en skogsbyggd, såg jag här och der små
clearing* eller rödjningar, på hvilka nybyggarne i stora
högar uppstaplat och sedan antändt de fällda jätteträden. De
flammande väldiga bålen, några helt nära, andra på ett längre
afstånd ifrån hvarandra, upplyste den mörka natten och
spre-do vidt och bredt öfver det fridfulla landskapet ett klart
skimmer, för hvilket skuggorna utom och inom mig veko
tillbaka. Det vackra skådespelet gjorde att jag glömde både
kammarjunkare och andra förargelser.

Efter att emellertid på mindre än 24 timmar hafva
tillryggalagt ungefär 54 eng. mil — den längsta dagsmarsch
jag någonsin gjort och hoppas få göra — anlände jag till
vår stuga, der alla uppvaknade vid min oförmodadt snara
återkomst, och sedan de någorlunda hämtat sig från den
första öfverraskningen vid nyheten om den likaså oförmodade
utgången på min expedition, upplöste sig harmen öfver de
i mer eller mindre grad bedragna förhoppningarne i ett
hjertligt skratt, hvaruti jag sjelf icke kunde annat än
instämma.

KAPITLET XIX.

Höslåtter. — Myrängar. — En farmers gemlemanliga uppförande. — Lie och
Cradle. — Olika arbetsresultater. — Skallerormar. — Botemedel emot deras bett —
En svensk ormtjusare. — Bivuakering vid myrängen. — En gammal bekant ifrån
Sverige anländer. — Ytterligare tillökning i det svenska nybygget

Det nyssomtalade missödet blef dock snart mer än
hundradefaldt godtgjordt medelst ett annat bref från
fäderneslandet, hvars blotta handstil på utanskriften och
välbekanta poststämpel redan voro tillräckliga att göra
hemlandsbilderna i själen mera glödande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free