Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
Snart upptäckte vi dock, att det var en större ortn, söta låg
alldeles orörlig, och den vi utan svårighet dödade med en
af högafflarne. Det befanns då vara en skallerorm, icke fullt
af den ofvannämnde storleken, hvars sexfaldiga skallra vi
af-skuro, för att förvara till minne af vårt första möte med ett
af dessa fruktansvärda djur. De lära, efter hvad jag hört
sägas, sällan anfalla någon, äro vanligen mycket långsamma
i sina rörelser, och ligga ofta alldeles stilla på marken, då
man lätt i hastigheten kan förvexla dem med en torr qvist.
Faran består således uti att oberedd komma dem
alltför nära, eller trampa på dem. Man påstår att de under
den varmaste tiden af sommaren äro så fulla af gift, att de
icke kunna se. Huru dermed verkligen förhåller sig, är mig
obekant, men visst är att de få skallerormar vi dödat, icke
tyckts märka vår närvaro förr, än de erhållit dråpslaget
Berättelserna om deras tjusningsförmåga äro icke annat än
fabler. Hvad som deremot icke är någon fa¾el, är
berättelsen om deras giftiga egenskap. Deras bett, om giftet aldrig
så litet intränger i blodet, äro ovilkorligen dödande, så framt
ej något botemedel på ögonblicket användes. Af de
botemedel, som uppgifvas, äro troligen de, som Indianerne
begagna, de mest pålitliga. En större qvantitet stark konjak
eller rom är ett ofelbart medel, om det genast drickes, och
det påstås att den, som blifvit biten af en skallerorm, skall
kunna förtära en hel kanna konjak utan att deraf känna sig
rusig.
C. har berättat mig en händelse, hvartill han sjelf var
ögonvittne, och den jag således kan garantera såsom
fullkomligt sannfärdig. Den torde tjena såsom ett bevis för
ofvanstående, och såsom ett exempel på det verkligen
underbara välde, som somliga personer utöfva öfver ormar. Om
dessa skadedjur icke ega förmåga att tjusa menniskan, så
synes deremot vissa menniskor hafva makt att tjusa dem.
• En svensk baron ** hade, liksom så många andra,
begifvit sig till Kalifornien för att gräfva guld. En dag
under det han satt på marken och hvilade sig från sitt arbete,
såg han en större orm, komma slingrande emot sig. Han
märkte straxt att ormen icke var af något farligare slag, och
han satt derföre helt stilla, för att se hvad den skulle taga
sig till, men hade under tiden blicken stadigt fästad på
densamma. Då ormen varseblef ** fäste äfven den sina ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
