- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
371

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

371

bära skipetagun (tobakspungen) och har sedermera att sörja
för sig sjelf.

I de nord-amerikanska indianfolkens seder och bruk är
det ingenting, som är så oföränderligt och hos dem alla
utgör ett så allmänt utmärkande drag, som det, hvilket står i
sammanhang med deras familjeförhållanden. Huru djupt än
många af dessa stammar hafva sjunkit i moraliskt förderf,
— slägtskap och blodsband äro dock hos dem heliga.
Århundradens öckenvandringar och en ständigt fortgående
förnedring hafva icke mäktat upphäfva eller rubba
blodsbandets lagar, ej kommit den känsla att kallna, med hvilken
de hållas i helgd. Detta är så mycket mer
anmärknings-vardt, som månggifte ibland dem är ganska allmänt. Men
det oaktadt är familjebandet fast och oupplösligt.

Ingen jordisk olycka smärtar Indianen så djupt som
förlusten af en nära anförvandt; ingen står mera tröstlös och
sörjande än han vid ett barns graf. Att hjelpa en slägting,
att befria honom, då han är i fara, att hämnas hans död,
är en familjens heliga pligt. Det är exempel på att då ett
barn blifvit tillfångataget af en fiendtlig stam och tillika med
andra fångar skolat brännas, fadren frivilligt gifvit sig fången
och friköpt sin son genom att sjelf bestiga bålet och låta
bränna sig i hans ställe:

För icke länge sedan, straxt efter att Fort Snelling
anlades som en gränsfästning i Minnesota, blef en hvit man
mördad af några utaf Sioux-indianerne, som der i trakten
uppehålla sig. Befälhafvaren på fästet fordrade att de
brottslige skulle utlemnas för att straffas till lifvet. Stammen
vägrade att efterkomma denna befallning. Måhända
fordrade dock den allmänna säkerheten att brottet icke skulle
lemnas onäpst. Man grep derföre några Indianer och
dömde dem till döden, utan afseende på om de voro skyldige
till gerningen eller icke. En af dem var en krigare med
ett större familj. Hans broder, som hvarken hade hustru
eller barn, infann sig då på fästningen och erbjöd sig
ädelmodigt att dö i hans ställe. Detta drag af sann
ridderlighet och storsinthet, större än det, för hvilket mången
erhållit ett namn i historiens annaler, kunde dock icke blidka
de obeveklige domrarne. Anbudet antogs; den tillfångatagne
brödren erhöll friheten, men den en gång afkunnade domen
verkställdes i stället på den andre, som, jemte de öfriga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free