Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
fångarne, blef nedskjuten af soldaterne. Så stark är hos
detta folk, med all dess barbarism och grymhet,
blodsbandets förbindelse, försvarad och upprätthållen med ett
hjeltemod, hvartill man i det civiliserade lifvet mången gång
förgäfves får söka efter någonting motsvarande.
I sammanhang härmed står också den vördnad, som
det är allmänt bekant att Indianen hyser för sina
hädangångne förfäders och slägtingars minne och för deras
grafvar. Om, uti ett lif med så många förändringar,
omvexlingar och frestelser till förfall, som de hafva lidit, det
ännu gifves någonting heligt, så är det den känsla af
vördnad de helga sina hädangångnes minne. Detta är en
känsla, som hos dem fortlefver äfven sedan de blifvit fördrifne
ifrån sina fordna hem och nödgats lemna bakom sig det
sista kära ställe, der en enkel grift innesluter de jordiska
lemningarne utaf någon af deras hädangångne vänner.
Mången gång innan de afträda sitt land och tåga bort för att i
den aflägsna vildmarken söka sig nya hem, betinga de sig
en ostörd hvila för sina aflidnes stoft.
Till begrafningsplats välja de alltid något vackert ställe
i trakten, antingen den höga stranden af en flod eller insjö,
eller någon högre kulle, hvarifrån man har en vidsträckt
utsigt öfver den omkringliggande nejden, eller någon liten
upphöjning i en undangömd och blomstrande däld. Deras smak
har i detta fall ofta ådragit sig uppmärksamhet och blifvit
beundrad. I grafven inneslutas den dödes vapen, kläder och
prydnader; ingenting af hvad han egt anses nog dyrbart, för
att det icke på detta sätt ännu efter döden skulle få
förblifva hans egendom.
Innan de dödes kroppar nedgräfvas i jorden, är det
likväl ett allmänt vedertaget bruk att först lägga dem i en
öppen barkkista, som sättes ofvanpå en hög ställning af fyra
i jorden fästade pålar, och ifrån hvilken de icke nedtagas
förr, än köttet fullkomligt förmultnat. Omkring
flodstränderna och på höjder i aflägsnare trakter ser man ofta flera
sådana jemte hvarandra stående ställningar, som, då man vet
hvad som hvilar på toppen af dem, gör ett hemskt intryck
under den stillhet och enslighet, som vanligtvis råda på
dylika platser. Är det en afliden krigare, så uppreses vid
sidan af ställningen en annan påle, vid hvilken, efter
iakttagandet af mångfaldiga begrafnings-ceremonier, en talare upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
