Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
skakade framför honom sina säckar såsom ett tecken till
kunskap och erfarenhet; andre visade honom fogelskinn,
fyllda med mindre foglar, hvilka genom någon konst
hoppade ut ifrån halsen på påsen. Andre gjorde åtskilliga
konster med sina trummor. Alla dansade, sjöngo, och visade
det största allvar och högtidlighet i sina åtbörder, noga
iakttagande takt, rörelse och stämma. Manabozho blef botad;
han åt, dansade, sjöng och rökte den heliga pipan. Sålunda
uppkommo den stora medicin-dansens mysterier. De förut
falske och trolöse Manitos förenade nu all sin kraft att åter
bringa Chibiabos till lifs. De lyckades, och han blef åter
lefvande, men det blef honom förbjudet att komma in i
hyddan. De gåfvo honom genom en öppning ett brinnande kol,
och tillsade honom att gå och råda öfver själarnes land och
regera öfver de dödes rike. De befallde honom likaledes
att med kolet upptända en eld för sina slägtingar, —
under hvilken benämning förstås alla menniskor, som sedan
skulle dö, och att lyckliggöra dem samt låta det blifva en
aldrig utslocknande eld.
Derefter begaf sig Manabozho till den store Anden.
Sedan steg han åter ned till jorden, och stadfästade
medicindansens mysterier, och gaf alla dem, som han invigde
deruti, läkemedel att dermed bota alla slags sjukdomar.
Honom hafva vi att tacka för alla läkande rötters växt och för
motgifterna emot alla sjukdomar och förgifter. Han
uppdrager dessa växters vård åt Misukumigakwa eller jordens
moder, åt hvilken han gifver offer.
Manabozho vandrar öfver hela jorden. Han är
menniskans vän. Han dödade de gamla odjur, hvilkas ben vi nu
finna i jordens sköte, och han rensade strömmarne och
skogarne ifrån många hinder, som den onde anden der hade
upprest, så att de skulle blifva passande hemvist för oss.
Han har ställt fyra goda andar, en vid hvarje af de fyra
väderstreck, emot hvilka vi vända oss vid våra fester och
högtider. Anden i norr gifver snö och is, för att
menniskorna må kunna idka jagt och fiske. Anden i söder gifver
meloner, majs och tobak. Anden i vester gifver regn.
Anden i öster ljus, och befaller solen att göra sin dagliga rund
omkring jorden. I åskan höres dessa andars röst, och till
dem offra vi röken af sa-mau (tobak).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
