Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De saliges ö eller jägarens dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utaf dessa tecken fann han, att han vandrade på den rätta
vägen, ty de öfverensstämde med hans stams berättelser.
Slutligen upptäckte han en gångstig. Den förde honom
genom en lund, och sedan upp på en lång, hög ås, på hvars
topp han kom till en hydda. Vid dess dörr stod en
gammal gråhårig man, hvars ögon, ehuru djupt insjunkna, lyste
såsom eldslågor.
Den unga krigaren började berätta sin historia, men
den gamle vördnadsvärde höfdingen afbröt honom, innan han
ännu hunnit säga tio ord. ”Jag har väntat dig”, sade han,
”och jag stod just upp för att hälsa dig välkommen till min
hydda. Hon, som du söker, passerade här förbi blott för
en kort tid sedan; hon hvilade sig här, emedan hon var
trött af sin vandring. Stig äfven du in i min hydda och
hvila dig; jag skall besvara dina frågor, och visa dig den
väg, som du härifrån har att vandra.” När den unge
krigaren gjort detta och uppfriskat sig genom hvilan, gingo de
båda ut ur hyddan. ”Du ser det der svalget derborta”, sade
den gamle mannen, ”och bortom det den vidsträckta slätten:
det är själarnes land. Du står nu vid dess gräns, och min
hydda är ingångsporten dertill. Men du kan icke taga din
kropp med dig. Lemna den här jemte din båge och dina
pilar, din packning och din hund. Du skall vid din
återkomst finna dem hafva varit i godt förvar.” Sägande så
gick han åter in i hyddan, och den ensamme vandraren
skyndade fram på sin väg såsom hade hans fötter blifvit
bevingade. Men allt bibehöll sin naturliga färg och form.
Skogar och löf, floder och sjöar syntes blott klarare och
vackrare än dem han förut skådat. Vilda djur sprungo fria
och utan räddsla öfver hans stig, och deraf kunde han sluta
att intet blod der utgjöts. Foglar med de vackraste fjädrar
bodde i lunderne och summo på vattnen. Det var blott ett,
som isynnerhet föreföll honom såsom högst ovanligt. Han
fann sin stig icke hämmad af träd eller några andra hinder.
Han tyckte sig vandra rakt igenom dem, de voro i sjelfva
verket icke annat än skuggor och bilder af kroppsliga
former. Han kände sig nu vara i själarnes land.
När han hade vandrat en half dagsresa genom en trakt,
som med hvart steg blef allt vackrare och vackrare, kom
han till stranden af en stor insjö, i hvilkens midt var en
stor och tjusande ö. En kanot af en hvit glänsande sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
