Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De saliges ö eller jägarens dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låg bunden vid stranden. Han var nu viss på att han var
på den rätta vägen, ty detta allt hade den gamle mannen
sagt honom. Der voro också glänsande åror. Han steg
straxt i kanoten och tog årorna i handen, och då han såg
sig om, såg han till sin glädje och öfverraskning det
föremål han sökte i en annan kanot, i all ting en motbild till
hans; den syntes vara skuggan af hans egen. Den följde
noga hvarje den minsta rörelse af denna, och de båda
kanoterna framflöto vid hvarandras sida. Med ens sköto de ut ifrån
stranden och begynte fara öfver sjön. Vågorna syntes blifva
högre, och tycktes på afstånd färdiga att uppsluka dem;
men just som de uppnådde det svallande skummet likasom
smälte vågorna bort, liksom vore de blott skuggvågor. Icke
förr hade en skummande bölja försvunnit, förr än en annan
ännu mera hotande svallade upp. Sålunda voro de i en
oupphörlig fruktan, som, ännu mer förökades deraf, att de
genom det klara vattnet kunde skönja stora benhögar af de
varelser, som före dem här hade omkommit.
Lifvets herre hade likväl beslutat att de skulle komma
fram, ty ingenderas tankar och gerningar hade varit onda.
Men de sågo många, som kämpade och slutligen sjönko
under vågorna. Här voro gamle och unge, män och qvinnor
af alla åldrar och stånd; somliga lyckades komma öfver,
andra sjönko. Endast små barns kanoter möttes icke af några
vågor. Slutligen, liksom i ett ögonblick, var all fara förbi,
och de sprungo båda upp på lycksalighetens ö. De kände
att det låg näring i sjelfva luften. Den vederqvickte och
styrkte dem. De vandrade tillsammans öfver härliga fält,
hvarest allt var skapadt att tjusa öga och öra. Inga stormar
voro der; ingen is var der, inga kyliga vindar; ingen skälfde
af brist på varma kläder; ingen led af hunger; ingen sörjde
öfver de döde. De sågo inga grafvar. De hörde intet om
krig. Vilda djur sprungo fredligt omkring, men intet blod
flöt för jägarens hand, ty sjelfva luften födde de väsenden,
som der vistades. Gerna ville den unge krigaren hafva
stannat qvar der för alltid, men han var nödsakad att gå
tillbaka efter sin kropp. Han såg icke lifvets herre, men han
förnam hans röst såsom ett sakta väder. ”Vänd om”, sade
denna röst, ”till det land, hvarifrån du kommit! Din tid är
ännu icke inne. De värf och pligter, för hvilka jag skapade
dig, och dem du måste fullgöra, äro ännu ofullbordade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
