Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
så många amerikanske dollars. Sedan sågs på L:s egor en
och annan man i svensk officersrock lutad emot yxan eller
hackan, liksom vore han mera sysselsatt med vemodiga
betraktelser öfver all tings förgänglighet under solen ån med
sitt dagsverke. Åkerbruket gick på detta sätt icke
synnerligen framåt Emellertid antog herrskapet sjelf en viss
aristokratisk ton och hållning. Deras hus var en samlingsplats
för elitcorpsen vid Tallsjön. Om söndagarne visade sig herrn
sjelf ibland med sina guldgalonerade
kaiumarjunkar-pantalonger, till de beskedliga backwoodsmännens stora förundran,
som aldrig förut sett någon sådan grannlåt
Då hennes nåd en gång skulle ut på visiter,
anmodades jag mycket artigt att blifva hennes kusk, det vill säga
ekipaget bestod af en arbetsvagn, dragen af ett par oxar, i
hvilkas körande kammarjunkaren ännu icke hunnit förvärfva
någon erfarenhet Afståndet var visserligen icke längre än
att det både beqvämligare och på kortare tid kunnat
tillryggaläggas gående; men åka skulle man, och aldrig har jag
varit vittne till en belägenhet, på hvilken det gamla
ordspråket, "staten skall föras, om man än måste färdas på en
skottkärra," så fullkomligt kunde tillämpas, som då jag såg
Fru L. sitta bakom mig på ett bräde i oxvagnen, utstyrd i
en elegant drägt ifrån den tid, då hon åkte i spann
emellan herresätena i Skåne. Dock, det kan synas orätt att
skämta öfver en förändring i lefnadsförhållanden, som i
sjelfva verket eger ett anspråk på vårt deltagande. Men det
fin-nes saker här i lifvet, som äro både ömkliga och löjliga,
och den skola vårt nya grannherrskap vid Tallsjön fingo
genomgå, låter dem nu säkert sjelfva snarare med ett leende
erinra sig hvad som kunde hänföras till det sednare, än med
en tår hvad som hörde till det förra.
L. var emellertid eu person, som småningom förstod att
finna sig i sin ställning och att vända sin hand till litet af
hvarje, utom hvad som fordrade en större kroppslig styrka
och ansträngning. Han var onekligen mer än frun sjelf
hemmastadd i köksspisen, hjelpte henne vid de små fröknarnas
och ungherrarnes af- och påklädande, blandade till dekokter
för både menniskor och fänad, samt inrättade slutligen i sitt
hus, som låg alldeles invid landsvägen, ett slags apothek och
handelsbod, der han bland annat utminuterade både likörer
och ättika af egen tillverkning. Han var dock kallad till nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
